Springa ute!

Löpning ska göras ute, man ska komma någonstans, omgivningarna ska skifta och man ska känna av väder och vind. Idag var det dessutom mestadels barmark och det märktes både på tempot och pulsen. Men tyvärr gjorde sig min ansträngningsastma påmind, vilket inte var alls konstigt i efterhand.

Jag klädde på mig alla mina kläder och tillbehör och gav mig ut. Mina ben bara gick, det gick lätt och snabbt. Jag satte fart direkt och tvingade mig inte till en lugn uppvärmning och det gick bra... till en början. Men med kylig luft och en trög uppförsbacke efter drygt 2 km så började lungorna snörpa ihop sig och istället för att sakta ner så höll dumma jag samma tempo och efter några hundra meter så fick jag stanna. (Jag stannar alltid innan det blir ett "anfall" med yrsel och tjut i luftrören (om det inte är spurt då:D))

Så det blev till att gå en bit och lugna ner lungorna, stretcha lite och sedan fortsätta. Nu var den lätta kroppen som bortblåst och det gick tyngre och långsammare men ändå fortare än "vanligt" i vinter.

Distans: 6.35 km
Tid: 37:47
Medeltempo: 5,56 min/km
Medelpuls: 164 slag/min
(Pausen räknas inte med)

Jämfört med tidigare då tempot legat på mellan 6.15-6.30 min/km och medelpulsen på 172-174 så var detta ändå ett grymt bra pass :)


Töntig, svettig bloggbild... hehe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0