Jag kan vara snabb!

Jag är nyss hemkommen från en härlig "helg" (tors-lör) på Öland. Jag har träffat många kära vänner, sprungit mitt livs snabbaste lopp HITTILLS och partat på Strand :)

Jag sprang Victorialoppet på 47,34! (9 km) vilket är en snittid på 5,17 min/km! Det trodde jag inte innan, de senaste veckorna har jag inte tränat så bra, inte levt så hälsosamt och inte haft någon fart under dojorna när jag sprungit men det var tydligen receptet :)



Vid starten fick jag och Frida nys om att de fula chipen var programmerade att starta på samma tid så om man startade långt bak så tog det kanske 15 sekunder innan man var över startlinjen och det kändes inte okej. Så vi ställde oss längst fram! Hos de som tänkte springa på en halvtimme, så.... förlåt alla som jag var ivägen för, men det var det värt!


I början blev det alltså tjurrusning, det gällde att kuta på för att inte bli omkullsprungen. Jag kutade på men det kändes som att man i stor sätt stod stilla för det forsade fram folk från alla håll. Trodde att jag hade startat för lungt, kollade tempot och insåg att jag sprang i 4 min/km tempo. Rusningen lugnade sig lite men jag snittade ändå första km på 4,43! Andra gick aningens lugnare men nu började tokstarten kännas, det var jobbigt och jag undrade när jag skulle rasa ner till mitt normala tempo. Men sen kom man ur skogen och förbi Strand där det stod hejaklackar på tre ställen. Det ger så mycket energi så det var bara att kuta på.

Efter 5 km på 26 minuter så hände det som inte skulle hända, i den fuktiga luften började lungorna jävlas. Jag tog astmaspray och fick under resterande 4 km lägga fokus på att ta djupa andetag och benen fick rulla så bra de förmådde. Men när man ser Fridas pappa som kutat från hejaplatsen vid Strand till Hemköp för att ge oss lite avslagen cola så måste man ju bara pinna på :) Sen kom man ner på Storgatan som var kantad av folk och hejarop och snart var man nere vid Strand igenn. Nu började det pipa ordentligt och den lilla extraturen i skogen innan idrottsplatsen var riktigt tung men nu var det bara några hundra meter kvar. När man kom in på "stadion" var det bara att trycka ut det sista och bjuda på en riktig spurt, komma in på 47,34 och bryta ihop i några minuter. Efter att lungväsandet lugnat ner sig så tog lyckokänslorna över! Jag var så nöjd!!!

Frida galning sprang på 42,17! Hon är så grym och har en envishet som hela tiden gör henne ännu mer galet snabb!



Sen blev det snabb omladdning till en helkväll på Strand... där var det rätt dött och dålig musik men vi var ett gäng på 9 pers så det gjorde inget... skönt att hinna prata med varandra när man inte ses så ofta!





Nu ska jag vara snabb och hoppa in i duschen och iväg på grillfest och i morgon blir det Lammet och Grisen och övernattning i Byxelkrok. Och nästa helg ska jag till Halmstad och träffa ännu mer vänner :) Life is good!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0