Konsten att springa långsamt

Min "marathondoktor" rekommenderade mig att lägga om min träning lite. Antingen ska jag springa på riktig låg puls, eller köra tempopass. INTE springa på mittimellan hela tiden. Det blir ingen riktig kvalitet och jag sliter på kroppen.

Så idag provade jag att tvinga mig själv att springa med en puls på under 150 och snittade på 146 (74,5 % av max) vilket är i nedre delen av "medelzonen". Jag fick hela tiden tvinga mig själv att sakta ner men känslan av att kunna fortsätta hur långt som helst var härlig. Jag borde egentligen sprungit längre men idag var 5 km på prov. Benen var dessutom ovana vid det korta steget och jag fick stretcha ut vader och bakben ordentligt efteråt. Och jag kände av knät?! så det blir tejp framöver.

Det långsamma tempot är dessutom bra för astman. Känslan var skön, jag svettades knappt och flåsade inte det minsta. Så det får bli många långsamma km med musik/ljudbok i öronen i höst, bara skönt, inte jobbigt :)

Men tempot... haha... snitt på 6,54 min/km

(men om man jämför med var jag började i år så är det inte så illa. 8 jan, tempo; 6,34, puls; 174)

Så; ju mer uthållig jag blir desto snabbare hoppas jag kunna springa på riktigt låg puls. Ska nog snart springa 15 km i det här tempot och se hur det känns. Så jag vet inte vad det blir i helgen; rekordförsök på milen eller en superlångsam 15 km:are... vi får se.


Bild av V från i somras. Benen som ska springa 42,2 km framöver :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0