Hur dum får man vara?

Jag har vetat i flera år att jag måste värma upp ordentligt på grund av min astma.
Ändå har Sara-style-uppvärmning varit att ta det lugnare första kilometern, vilket ofta är svårt när benen är pigga och vill pinna på.

Jag har följaktligen inte kunnat slutföra ett enda tempo eller intervall-pass på konditionens eller styrkans villkor utan på den nivå som astman har tillåtit.

Häromdagen skulle jag köra intervaller en varm och kvav kväll och tog uppvärmning på allvar. Jag började med att gå en lång stund, ja GÅ. Och vilken fröjd, eller plåga, beroende på hur man ser det, men jag kunde pressa på genom hela passet och konditionen satte gränsen.

I förrgår sprang jag tempolopp i ett tempo som jag inte trodde att min kondition var i närheten av!

Detta funkar för mig inför högpulsträning:
2 min i 100 slag/min
2 min i 110 slag/min
2 min i 120 slag/min
2 min i 130 slag/min
2 min i 140 slag/min (börjar springa)
4 min i 150 slag/min
2 min i 160 slag/min
ca 30 m "tripping" (eller vad det kallas, spetsiga knän rakt fram och spark i rumpan) för att komma upp extra i puls och för att få igång tempo i benen.
Det är aldrig för sent att fatta
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0