Run Sara Run

Dagens runda blev riktigt konstig.
Jag började lugnt med att gå. Stannade och stretchade och gav mig av..

Kroppen rullade på, det var skönt och gick fort. (3,2 km i 5,30 min/km tempo)

Sedan tog det stopp. Jag började gå. Knät gjorde bara mer ont. Ansträngningsastman som jag inte haft så mycket problem med i vår gjorde sig påmind, som tur var hade jag med min bricanyl.

Jag gick lugnt och var riktigt frustrerad och ledsen. Kände att jag kommer aldrig kunna springa 21 km om 4,5 veckor så jag kan lika gärna ge upp.
ipoden bestämde sig för att stänga av sig själv en gång i minuten, den gick att få på igen varje gång men jag förstår inte varför den bara la av.

Efter ca 2 km börjde det kännas bättre i knät och med andningen.
Jag kokade över och drog på en rush på 130 meter. Det funkade. Gick lite till men satte sedan av och sprang de sista 1,5 kilometrarna i 5,25 min/km-tempo och njöt.

Summa: 7 km i 6,22 min/km tempo. (och då gick/powerwalkade jag 2,5 km så jag är väldigt nöjd med snittitiden)

Om jag lägger ner och ger upp så finns det ingen chans att jag lyckas.
Om jag verkligen försöker så finns en chans att jag lyckas. Och om jag inte gör det- ja då kan jag iaf vara enormt stolt över mig själv!


Ut på vägarna. Jag ger mig INTE!