Söndag i Bergen. Äventyr.
Söndagen började med att jag för första gången ställde klockan. Jag tänkte ge mig upp på äventyr och bestiga "Lövstacken", ett töntligt litet berg på ca 500 meter över havet. Gick hemifrån 10.30 och planerade att vara hemma vid 12 för att i lugn takt hinna duscha, packa ihop, äta och åka iväg till flygplatsen vid 13.30.
Jag klädde på mig träningskläder. Tänkte att jag inte ville väcka någon och laddade upp med ett äpple till frukost och gav mig ut. Problem nummer ett blev att hitta över "vattnet" eftersom berget låg på andra sidan inloppet till en fjord (?).
I min irrning genom stan hittade jag såklart till Bergens "knarkpark" som jag hört talas om men trodde var överdriven. Men icke. Klockan 10.45 på söndagsmorgonen bevittnade jag minst 10 sprutor på marken och diverse andra suspekta förpackningar. Att en man dessutom stod och knäppte byxorna bredvid en annan man en bit bort gjorde att jag ökade på stegen ganska ordentligt. När jag därefter tagit mig igenom ett övergivet hamnområde och sneddat över en "motorväg" så kände jag att jag var på rätt spår.
Nu skulle jag "bara" upp för Berget. Det började bra, var en fin grusväg som inte var speciellt brant.
Jag kände mig lite lost men det var annat folk påväg till samma ställe som jag så det var bara att fortsätta uppåt. Det blev brantare och mer skogsväg/steningt men var härligt.
Jag märkte att tiden rullade iväg och tänkte hela tiden att jag nog snart var uppe. När jag väl såg toppen borde jag ha vänt för länge sedan men då kunde jag inte vända!
Så 12.00, tiden jag hade tänkt vara hemma igen stod jag på toppen av Lövstacken och njöt av utsikten i en minut.
Nu gällde det att vända hemåt och snabbt skulle det gå. Det hade tagit 1,5 timma upp och det var 1,5 kvar tills jag var tvungen att åka för att inte missa flyget. Nu gällde det att vara effektiv och hitta rätt väg ner. Jag tänkte vara taktisk och tog rygg på två unga killar med en hund. Det verkade funka bra tills jag tyckte att vi var påväg ner på lite fel sida av berget. Jag tänkte då att det var bäst att fråga och det visade sig att de inte alls var påväg till Bergen utan till en stad på andra sidan berget. (F-N) De rekommenderade mig att gå upp igen och sedan ner därifrån. Jag pekade då på en stig som gick åt andra hållet och frågade om det inte skulle gå att ta den ner till Bergen och de svarade att det borde gå bra.
Och: Visst, jag är hemma, jag kom ner men; fy!
Jag borde ha gått upp igen och gått ner samma väg som jag kom upp.
Men jag tog stigen.
Jag var ensam på stigen.
Den blev smalare
och smalare
och försvann
Vända? Då hade jag missat flyget, det vara bara att fortsätta. Riktning: neråt. Jag hittade en smal "å" som jag försökte hålla mig vid.
En smal stig dök upp igen efter ett tag och när jag fick syn på stan genom träden så kände jag att jag var på rätt spår.
(ser ni hur brant det blir nedanför krönet?)
Så: skog och brant som ... så jag fick hålla mig i småträd för att inte riskera att rulla ner 200 meter.
Ja, jag var rädd. Tänk o jag hade stukat foten? I bergen i Bergen kan ingen höra sig skrika...
När jag äntligen fick syn på grusvägen kände jag mig otroligt lycklig. Jag hade nu 45 min kvar tills jag var tvungen att åka så det vara bara att efter över 2 timmars bergsvandning med bara ett äppel i magen börja jogga hemåt. Nu hjälpte det att dagen innan ha sett en film om en vandring från Sibirien till Indien:) Och jag hittade en smidig väg! Var hos Anna kl. 13 med en halvtimma till godo och var sjukt nöjd och lycklig. Vilket äventyr! Slut i kroppen men full av endorfiner!
Tid: 2,31
Sträcka: 10,84 km
Hastighet: 14 min/km (i rörelse snitt 12,8 km/min)
Höjdskillnad: 676 meter
Efter en snabbdusch, packning och mackor i bilen så var jag på flygplasten i god tid!
Resan hem gick prickpritt :)
Jag klädde på mig träningskläder. Tänkte att jag inte ville väcka någon och laddade upp med ett äpple till frukost och gav mig ut. Problem nummer ett blev att hitta över "vattnet" eftersom berget låg på andra sidan inloppet till en fjord (?).
I min irrning genom stan hittade jag såklart till Bergens "knarkpark" som jag hört talas om men trodde var överdriven. Men icke. Klockan 10.45 på söndagsmorgonen bevittnade jag minst 10 sprutor på marken och diverse andra suspekta förpackningar. Att en man dessutom stod och knäppte byxorna bredvid en annan man en bit bort gjorde att jag ökade på stegen ganska ordentligt. När jag därefter tagit mig igenom ett övergivet hamnområde och sneddat över en "motorväg" så kände jag att jag var på rätt spår.
Nu skulle jag "bara" upp för Berget. Det började bra, var en fin grusväg som inte var speciellt brant.
Jag kände mig lite lost men det var annat folk påväg till samma ställe som jag så det var bara att fortsätta uppåt. Det blev brantare och mer skogsväg/steningt men var härligt.
Jag märkte att tiden rullade iväg och tänkte hela tiden att jag nog snart var uppe. När jag väl såg toppen borde jag ha vänt för länge sedan men då kunde jag inte vända!
Så 12.00, tiden jag hade tänkt vara hemma igen stod jag på toppen av Lövstacken och njöt av utsikten i en minut.
Nu gällde det att vända hemåt och snabbt skulle det gå. Det hade tagit 1,5 timma upp och det var 1,5 kvar tills jag var tvungen att åka för att inte missa flyget. Nu gällde det att vara effektiv och hitta rätt väg ner. Jag tänkte vara taktisk och tog rygg på två unga killar med en hund. Det verkade funka bra tills jag tyckte att vi var påväg ner på lite fel sida av berget. Jag tänkte då att det var bäst att fråga och det visade sig att de inte alls var påväg till Bergen utan till en stad på andra sidan berget. (F-N) De rekommenderade mig att gå upp igen och sedan ner därifrån. Jag pekade då på en stig som gick åt andra hållet och frågade om det inte skulle gå att ta den ner till Bergen och de svarade att det borde gå bra.
Och: Visst, jag är hemma, jag kom ner men; fy!
Jag borde ha gått upp igen och gått ner samma väg som jag kom upp.
Men jag tog stigen.
Jag var ensam på stigen.
Den blev smalare
och smalare
och försvann
Vända? Då hade jag missat flyget, det vara bara att fortsätta. Riktning: neråt. Jag hittade en smal "å" som jag försökte hålla mig vid.
En smal stig dök upp igen efter ett tag och när jag fick syn på stan genom träden så kände jag att jag var på rätt spår.
(ser ni hur brant det blir nedanför krönet?)
Så: skog och brant som ... så jag fick hålla mig i småträd för att inte riskera att rulla ner 200 meter.
Ja, jag var rädd. Tänk o jag hade stukat foten? I bergen i Bergen kan ingen höra sig skrika...
När jag äntligen fick syn på grusvägen kände jag mig otroligt lycklig. Jag hade nu 45 min kvar tills jag var tvungen att åka så det vara bara att efter över 2 timmars bergsvandning med bara ett äppel i magen börja jogga hemåt. Nu hjälpte det att dagen innan ha sett en film om en vandring från Sibirien till Indien:) Och jag hittade en smidig väg! Var hos Anna kl. 13 med en halvtimma till godo och var sjukt nöjd och lycklig. Vilket äventyr! Slut i kroppen men full av endorfiner!
Tid: 2,31
Sträcka: 10,84 km
Hastighet: 14 min/km (i rörelse snitt 12,8 km/min)
Höjdskillnad: 676 meter
Efter en snabbdusch, packning och mackor i bilen så var jag på flygplasten i god tid!
Resan hem gick prickpritt :)
Kommentarer
Trackback
