God jul igen

Skinkjympan byttes mot sovmorgon, morgonpromenad och 4 km högpuls-jogg. Mycket nöjd med mitt byte. Och sjukt nöjd med att äntligen ha hittat träningsglädje och motivation. Jag ska fundera på hur jag gjorde för att hitta dit för jag vet faktiskt inte:)

Nu dags att svida om och fira julen med familjen!




God jul!

Nu är Marcus färdigfirad och på nattvandring som sällskap till sista gästen. Dagens middag har bestått av choklad och chips med någon cider och lite vin. Jag väntar men borde soooova. Magen är inte glad på mig. 

Jag har glömt skriva att jag tränat hela 4 ggr första veckan. 2 styrka och 2 intervaller på löpband:)

Och nu ligger jag och tvekar på om jag ska inleda julafton med att gå på skinkjympa för första gången i mitt liv. Och medan jag skriver inser jag att det bara finns dåliga undanflykter så det är klart jag ska:)

Tack, nu var det bestämt. Då ska jag nog släcka nu! Godnatt. (Och nu steg M innanför dörren också:)







Lyx!

Vilken lyx att ha någon som kan driva på när ens egen hjärna bara letar undanflykter. Och vad mycket roligare det är att träna ihop med någon. 

Träningsvärk idag :) 

Belönade kroppen med dubbla julbord. Överraskning med jobbet och minibord hemma. Börjar uppskatta mer och mer av även det slajmiga. 


Styrka är det nya någonting alls

Ja, några tappra själar fortsätter att kika in på isen. Hela hösten har jag kämpat för att hitta träningsmotivationen men den har gömt sig väl. 

Eftersom jag skriver kan ni kanske gissa att en ny satsning och nya mål är på gång?!

Träningen har varit väldigt sporadisk i höst. Ett mjölkpaket skulle hunnit inhandlas, surna och börja lukta i kylskåpet mellan gångerna. Och då har jag t.o.m. börjat dricka laktosfri mjölk för att min mage gillar det bättre - och de har en hållbarhet på typ tre veckor. 

(Detta var alltså en dålig metafor - mitt kylskåp luktar rätt gott)

Så - nu har har tvingat Marcus att köpa gymkort på Friskis så att han kan dra med mig och träna nu när jag inte kan dra mig själv. Nu ska jag bli stark för muskler är hälsa om du inte visste det:)

Om en vecka har jag iaf klarat socker-målet med 2 ggr/vecka hela hösten. Tur är väl det. Balans någon stans. 

Annars ska det bli väldigt skönt med jullov snart!




Och hur gick det då?

Jag har ju faktiskt sprungit 2 lopp i sensommaren. Ni som trots otroligt sporadiskt bloggande fortfarande kikar in här kanske är lite nyfikna. Det ska ju ändå vara en löparblogg. 

I slutet av augusti åkte jag över till Göteborg för en mycket trevlig helg. Midnattsloppet var i fokus och jag satte det rimliga målet att slå mitt förra bästa mil-lopp på 58.36. 

Jag kände mig taggad och full av löparendorfiner. För att hålla hela vägen lovade jag mig själv att börja lugnt och lyckades (för bra?). Första km gick på 6.10. Sedan ökade jag och det flöt på. Såg Älvsborgsbron och var oerhört tacksam över att inte behöva springa över till Hisingen. Tryckte på och tänkte KALAS hela tiden.  (Knän, Armar, Lutning, Avslappning och Svanskota). 

Så kom den-helvetesbacken. I nästan en km gick det upp, upp och lite mer upp. Tuggande på och tappade fart men utsikten uppe från Masthuggskyrkan gav ny energi (kan ha något med att göra med att det började luta ner, ner och lite mera ner). Därefter var det bara att kriga. Överdoserade Bricanyl och bet ihop. Märke att sekunderna gled ifrån mig och backarna ville inte ta slut. Sista km gick uppåt men lyckades på något märkligt sätt springa den i 5.15-tempo. Och gick i mål på 58,32. 
Klarade målet med 4!!! sekunder:)
Darrig och nöjd åkte jag hem med mina lika duktiga vänner och kröp ner i sängen. 



Så kommer vi till nästa lopp: Tjejmilen. 
Upplägget var så mycket mer än ett lopp. Flyga upp tillsammans med ett helt gäng tjejer och ha tre heldagar i huvudstaden med shopping, middag och mys. Fantastiskt. Men loppet i sig kommer jag inte att springa igen av tre anledningar: 
1. Det var supertrångt- hela vägen. Och då startade jag ändå i grupp 2.
2. Publiken var den tråkigaste jag stött på på ett lopp. Stod knappt någon de 7 första km och när det väl blev publik stod de stela och glodde. Hallå! Vi behöver pepp här! (Dagen var stekhet och en kvinna stod med trädgårdsslangen och vattnade blommar- på Gbg-varvet vattnar de köparna).
3. Jag gillar egentligen inte koncept som tjej-mil, -klassiker mm. Ska vi ha ett jämlikt samhälle så ska det vara åt båda hållen. Jag saknade att tävla ned grabbar.

Men nu sprang jag loppet vilket jag är glad för. Det var en ny upplevelse. Och loppet gick bra. Jag pressade ut varje uns energi som fanns i kroppen. På slutet inbillade jag mig att jag klöste nig fram med händerna, eftersom de var de enda musklerna som kändes pigga. Banan var relativt flack och jag lyckades  komma in på tiden 57,06. Det var vad som fanns att hämta den dagen. 





Två bra lopp. Månaden som har gått sedan dess har däremot begravts i jobb och en enormt segdragen förkylning. 

Återkommer när jag kommit igång igen!

Midnattsloppet

På väg till Göteborg igen. Denna gång för att se hur snabbt jag klarar milen, gosa med bästa vännen och njuta av stämningen mitt i natta.

Första arbetsveckan med barnen är avklarad och på bilden är jag skolstartsfin. Nästan som skolavslutning men tvärtom.


Hur dum får man vara?

Jag har vetat i flera år att jag måste värma upp ordentligt på grund av min astma.
Ändå har Sara-style-uppvärmning varit att ta det lugnare första kilometern, vilket ofta är svårt när benen är pigga och vill pinna på.

Jag har följaktligen inte kunnat slutföra ett enda tempo eller intervall-pass på konditionens eller styrkans villkor utan på den nivå som astman har tillåtit.

Häromdagen skulle jag köra intervaller en varm och kvav kväll och tog uppvärmning på allvar. Jag började med att gå en lång stund, ja GÅ. Och vilken fröjd, eller plåga, beroende på hur man ser det, men jag kunde pressa på genom hela passet och konditionen satte gränsen.

I förrgår sprang jag tempolopp i ett tempo som jag inte trodde att min kondition var i närheten av!

Detta funkar för mig inför högpulsträning:
2 min i 100 slag/min
2 min i 110 slag/min
2 min i 120 slag/min
2 min i 130 slag/min
2 min i 140 slag/min (börjar springa)
4 min i 150 slag/min
2 min i 160 slag/min
ca 30 m "tripping" (eller vad det kallas, spetsiga knän rakt fram och spark i rumpan) för att komma upp extra i puls och för att få igång tempo i benen.
Det är aldrig för sent att fatta
 

Jul. 27, 2013

Även om jag visst glömt hur man bloggar så håller jag faktiskt igång:)

"Tempo-runda" igår = hög puls men inget tempo att tala om
Och intervaller idag.

Jag har även prövat windsurfing, varit på dam-em och grillat med vänner. Badat med syskonbarnen och sett underbara "Känn ingen sorg"

Utöver detta har det funnits en massa tid att göra ingenting. Ledighet is the shit!


Hot, hot, hot

Idag sprang (=drog mig fram) jag den första milen sedan Varvet. Det var varmt! Och gick segt men jag tog mig runt. 1,07 blev tiden. Jag hade krafter kvar när jag kom hem men har en bra bit kvar till 55 min. Bara att fortsätta att träna pumpen.

Det blev minst sagt back-träning i Bergen. Ett berg på 400 höjdmeter joggades/gicks det upp för. Fick belöningen = underbar 360-graders utsikt och klättrade ner igen:)




Långt och länge

För ett år sedan var det två timmar i 6,30-tempo. Nu börjar jag där jag är. I förgår ville jag springa ett pass där jag kände att jag kunde mer. Efter 45 minuter på löpband i 9 och 10 km/h kände jag att det var långtråkigt och skönt att vara klar men både benen och lungorna kände sig pigga. 
 
Snart ska jag ut på en snabb, kortare löprunda. I morgon styr bilen till Falkenberg, Göteborg, Bergen och ev. Oslo innan jag om en vecka landar i Nybro igen. Ska försöka få in lite backintervaller i Bergen:)
 
En mulen förmiddag som denna längtar jag tillbaka till utsikten från balkongen på Mallorca.
 

Våren som gått

Träningsmässigt har snittet legat på ca en gång/vecka sedan nyår. Löpning ibland och annat jag känt för ibland. Innan Göteborgsvarvet trappade jag upp lite och sprang några längre pass men hittade aldrig tillbaka till löparglädjen.

De senaste veckorna och särskilt under förra veckan på ett vuxenhotell på Mallorca med gym, sats-pass och strandpromenad kände jag träningsglädje. Inga förväntningar och ingen press.


Det trodde jag inte:)

Efter ett halvår utan minsta tanke på att börja blogga igen kände jag under dagens löprunda att bloggen behöver ett sista ryck. Jag behöver dess hjälp. Den har stöttat mig mot många mål och nu, sent omsider har jag beslutat mig för att satsa igen. Med 7,5 veckor kvar till Midnattsloppet (10 km) känner jag att motivationen sipprar tillbaka genom muren som dök upp efter marathonet.

Idag gav jag mig ut och benen ville springa snabbt. Jag insåg från början att det inte skulle hålla men kämpade på i drygt 3 km innan lungorna sa ifrån. Regel nr 1 för en astmatiker -fuska aldrig med uppvärmningen! Efter lite lullande i skogen med blåbärsomladdning så kutade jag en bit till och rundade av på 5 km löpning och ca 3 km pw.

Mål: Midnattsloppet på 55 min.

Läge: jämfört med idag; lägg på backar, dra upp tempot ca 15 s/km och gånga distansen med 3 så är jag i mål. Möjligt? Hell yeah!

Hur: såhär!


En bra bloggdag

Bra bloggdag= jag har något att skryta om:) Idag inledde jag med 30 min jogg i 5 cm snö kl. 6.30.

Det väger kanske upp lite för sista tidens lathet? Förutom förra veckan är jag nu på väg mot ett snitt på 2 löppass/vecka. Alltså åt rätt håll.

Annars kommer det att bli som vanligt här i bloggen i helgen (tyst alltså) eftersom surfen på mobilen nu stängs av. Jag är nämligen på Arlanda och snart i Bergen! Ska träffa min vän Anna och bara vara.

Trevlig helg!

(Just det- jag har klippt mig över en dm, vilket ingen verkar märka. Jag är dock likadan själv, det krävs radikala förändringar för att jag ska uppmärksamma det)


Milen på Broddar

Nu har jag äntligen beställt broddar. De kommer i veckan. Idag fick jag låna av min syster när vi gav oss ut i snömodden och jag kände mig helt "trygg". Det är såklart inte superskönt men en mil på löpband är inget alternativ i min värld :)

Efter förkylning hela veckan blev veckans första pass av idag. Passet blev milen på 1,03 vilket jag är mycket nöjd med. Underlaget och formen hade dragit upp min tid ännu mer utan min hare; storasyster. Tack för att du drog ut mig!


Löpband

För att inomhuslöpning inte ska kännas som ett marathon av tråkighet känner jag att intervaller är det enda som funkar. 
 
Igår körde jag ett mycket bra intervallpass utifrån nuvarande form. 
 
Km 1: lugn stegrande uppvärmning
Km 2: 200 m 5 min-tempo, 200 m 6 min-tempo osv.
Km 3: 200 m 6,30-tempo, 200 m 5,30 min-tempo osv.
Km 4: 200 m 5 min-tempo, 200 m 6 min-tempo osv.
Km 5: 200 m uppladdning, 100 m 5 min-tempo, 250 m 4,15-tempo, 450 m pipande nerjogg. 
 
Ett improviserat "lättare" intervallpass som luftvägarna tillät mig att slutföra. Ska jag pressa mig så får jag avväga att göra det på slutet så att jag kan lugna pipandet sen. 
 
Veckan i övrigt har rörelsen blivit promenerandes och på cykel. Men jag håller månadens mål, 30 min rörelse per dag och inget fika, godis eller chips så jag kan inte vara annat än nöjd!
 
I eftermiddag är första träffen med alla brudar som ska med tjejplanet till tjejmilen. Ska bli intressant att få upplägget presenterat mer i detalj och att träffa hela gänget. Har min syster, jobbarkompisar och friskiskompisar med på planet. Succé:) 
 
 

Kvällsprommis

Jag glömde nästan bort mina 30 minuters rörelse idag. Cyklade 20 min till och från jobbet men efter en stund på Friskis fastnade jag i soffan. Tack vare min utmaning tog jag mig ut på 20 min prommis i rask takt.

Skönt och friskt:)


Intervaller

Idag drog kära Frida ut mig på ett morgon-intervall-pass. Efter 1,5 km uppvärmning körde vi 5 st 500-meters intervaller (eller nja, luftvägarna tillät 4,5 intervaller) med 1 min vila mellan. Sen joggade vi ner. Frida höll upp och nervarvningstempot runt 6-min-tempo. Seg i benen nu kan jag säga.

500 meter är riktigt långt.
En minut går riktigt snabbt.


Där jag är

Sprang en runda igår.

När jag kommit iväg insåg jag att jag inte hade med mig astma-sprayet så jag bestämde mig för att springa i ett behagligt tempo. Tänkte att det skulle bli 6,20 eller nått sånt. Men nej. behagligt är numera 7,10-tempo.

Det är bara att acceptera att det här är där jag är nu.

Jag är inte där jag vill vara - men att acceptera nuläget gör att jag kommer dit jag vill. Ska jag tillbaka måste jag köra pass med både låg och hög puls. Och jag får anpassa tempot efter pulsen och inte tvärtom hur gärna jag än vill.

Jag har inte haft pulsbandet på mig för att jag inte vill se hur illa det är ställt med konditionen. Men inser att jag är dum. Det är ju nu jag ska ha höga pulser till låga hastigheter som jag kan jämföra med om ett par månader.

Jag joggade i nästan 50 min och tränade då både benen och lungorna. Jag jobbar mig upp. Ett tempo på 7,10 är en början. Det är här jag är. Steg för steg ska jag tillbaka.

Håll tummarna för att det blir jättekliv!


Månadslöften

Löften för ett helt år är oöversiktliga men en månad betar man snabbare av.

Förutom en sockerfri månad ska jag röra på mig minst 30 min varje dag i januari. Det kan vara promenad, cykeltur eller helst svettframkallande träning.

Hela sidan ska fyllas på.


Nu bubblar det

Bloggen har mer eller mindre legat nere under hösten och träningslusten lika så. Men nu bubblar jag av idéer och vilja att återgå till den livsstil som jag mår bäst av.


Tidigare inlägg
RSS 2.0