God jul igen

Skinkjympan byttes mot sovmorgon, morgonpromenad och 4 km högpuls-jogg. Mycket nöjd med mitt byte. Och sjukt nöjd med att äntligen ha hittat träningsglädje och motivation. Jag ska fundera på hur jag gjorde för att hitta dit för jag vet faktiskt inte:)

Nu dags att svida om och fira julen med familjen!




God jul!

Nu är Marcus färdigfirad och på nattvandring som sällskap till sista gästen. Dagens middag har bestått av choklad och chips med någon cider och lite vin. Jag väntar men borde soooova. Magen är inte glad på mig. 

Jag har glömt skriva att jag tränat hela 4 ggr första veckan. 2 styrka och 2 intervaller på löpband:)

Och nu ligger jag och tvekar på om jag ska inleda julafton med att gå på skinkjympa för första gången i mitt liv. Och medan jag skriver inser jag att det bara finns dåliga undanflykter så det är klart jag ska:)

Tack, nu var det bestämt. Då ska jag nog släcka nu! Godnatt. (Och nu steg M innanför dörren också:)







Lyx!

Vilken lyx att ha någon som kan driva på när ens egen hjärna bara letar undanflykter. Och vad mycket roligare det är att träna ihop med någon. 

Träningsvärk idag :) 

Belönade kroppen med dubbla julbord. Överraskning med jobbet och minibord hemma. Börjar uppskatta mer och mer av även det slajmiga. 


Styrka är det nya någonting alls

Ja, några tappra själar fortsätter att kika in på isen. Hela hösten har jag kämpat för att hitta träningsmotivationen men den har gömt sig väl. 

Eftersom jag skriver kan ni kanske gissa att en ny satsning och nya mål är på gång?!

Träningen har varit väldigt sporadisk i höst. Ett mjölkpaket skulle hunnit inhandlas, surna och börja lukta i kylskåpet mellan gångerna. Och då har jag t.o.m. börjat dricka laktosfri mjölk för att min mage gillar det bättre - och de har en hållbarhet på typ tre veckor. 

(Detta var alltså en dålig metafor - mitt kylskåp luktar rätt gott)

Så - nu har har tvingat Marcus att köpa gymkort på Friskis så att han kan dra med mig och träna nu när jag inte kan dra mig själv. Nu ska jag bli stark för muskler är hälsa om du inte visste det:)

Om en vecka har jag iaf klarat socker-målet med 2 ggr/vecka hela hösten. Tur är väl det. Balans någon stans. 

Annars ska det bli väldigt skönt med jullov snart!




Nåja

Det blev bara en träning förra veckan men jag höll mig åtminstone till två (mycket) onyttiga dagar. 
Jag kör vidare den här veckan, faktiskt med mer energi och med fokus på middag med kollegorna här hemma på fredag och därefter ett höstlov fullt med jobb men med andningspaus från eleverna. Tid att reflektera och planera!

Helgen som gått har bidragit till dagens helt normala energinivå. Fantastiskt att komma iväg och ha tid med man ich vänner. 







Varför är det så svårt innan?

Härligt! Jag älskar den här känslan i kropp och knopp. Kommer att ha underbarträningsvärk i morgon. Blev ett hederligt Medelpass och nästan en timmes cyklande runt stan. 

Och jag som nästan lät mig hitta ursäkter.

Dag 1. So far, so god!




Från och med i morgon

Gäller det som funkar för mig:

  • Onyttigt högst 2ggr/vecka.
  • Träning MINST 2ggr/vecka.
  • Hålla fortsatt stenkoll på min förtroendetid och inse att efter en tuffare period är hela tanken att jag nu kan jobba lite mindre. 
 
Jag börjar här. Rimliga mål. Jag vet att jag kan. Nu ska jag bara göra också.

Detta firas idag med en godispåse! Klassiskt idiotiskt men gott:)
 
Syfte: Mer energi och en välmående mage.

Livsstil





Idag har det varit en mycket bra dag. Jag har tagit mig tid att njuta av vädret och färgerna. Jag har träffat vänner, familj och skrattat med min man. 

De senaste veckorna har jag dock inte haft en hållbar livsstil. Jag har jobbat som en iller ich sedan däckat på soffan. Fått för mig att jag är oumbärlig på jobbet (om man gråter för att man måste vara sjukskriven har man kanske inte den sundaste inställningen till sin egen viktighet). Haft en förkylning i kroppen i en månad. Ätit för mycket socker. Tittat på för många serier om vampyrer och zombies. Varit mycket på Friskis, för att ansvara för saker. Men Tränat-ingenting. 

Nu inser jag att jag måste tänkta ett varv till och prioritera mig. 
 Återkommer. Nu behöver jag nog bloggen igen. 

Och hur gick det då?

Jag har ju faktiskt sprungit 2 lopp i sensommaren. Ni som trots otroligt sporadiskt bloggande fortfarande kikar in här kanske är lite nyfikna. Det ska ju ändå vara en löparblogg. 

I slutet av augusti åkte jag över till Göteborg för en mycket trevlig helg. Midnattsloppet var i fokus och jag satte det rimliga målet att slå mitt förra bästa mil-lopp på 58.36. 

Jag kände mig taggad och full av löparendorfiner. För att hålla hela vägen lovade jag mig själv att börja lugnt och lyckades (för bra?). Första km gick på 6.10. Sedan ökade jag och det flöt på. Såg Älvsborgsbron och var oerhört tacksam över att inte behöva springa över till Hisingen. Tryckte på och tänkte KALAS hela tiden.  (Knän, Armar, Lutning, Avslappning och Svanskota). 

Så kom den-helvetesbacken. I nästan en km gick det upp, upp och lite mer upp. Tuggande på och tappade fart men utsikten uppe från Masthuggskyrkan gav ny energi (kan ha något med att göra med att det började luta ner, ner och lite mera ner). Därefter var det bara att kriga. Överdoserade Bricanyl och bet ihop. Märke att sekunderna gled ifrån mig och backarna ville inte ta slut. Sista km gick uppåt men lyckades på något märkligt sätt springa den i 5.15-tempo. Och gick i mål på 58,32. 
Klarade målet med 4!!! sekunder:)
Darrig och nöjd åkte jag hem med mina lika duktiga vänner och kröp ner i sängen. 



Så kommer vi till nästa lopp: Tjejmilen. 
Upplägget var så mycket mer än ett lopp. Flyga upp tillsammans med ett helt gäng tjejer och ha tre heldagar i huvudstaden med shopping, middag och mys. Fantastiskt. Men loppet i sig kommer jag inte att springa igen av tre anledningar: 
1. Det var supertrångt- hela vägen. Och då startade jag ändå i grupp 2.
2. Publiken var den tråkigaste jag stött på på ett lopp. Stod knappt någon de 7 första km och när det väl blev publik stod de stela och glodde. Hallå! Vi behöver pepp här! (Dagen var stekhet och en kvinna stod med trädgårdsslangen och vattnade blommar- på Gbg-varvet vattnar de köparna).
3. Jag gillar egentligen inte koncept som tjej-mil, -klassiker mm. Ska vi ha ett jämlikt samhälle så ska det vara åt båda hållen. Jag saknade att tävla ned grabbar.

Men nu sprang jag loppet vilket jag är glad för. Det var en ny upplevelse. Och loppet gick bra. Jag pressade ut varje uns energi som fanns i kroppen. På slutet inbillade jag mig att jag klöste nig fram med händerna, eftersom de var de enda musklerna som kändes pigga. Banan var relativt flack och jag lyckades  komma in på tiden 57,06. Det var vad som fanns att hämta den dagen. 





Två bra lopp. Månaden som har gått sedan dess har däremot begravts i jobb och en enormt segdragen förkylning. 

Återkommer när jag kommit igång igen!

Midnattsloppet

På väg till Göteborg igen. Denna gång för att se hur snabbt jag klarar milen, gosa med bästa vännen och njuta av stämningen mitt i natta.

Första arbetsveckan med barnen är avklarad och på bilden är jag skolstartsfin. Nästan som skolavslutning men tvärtom.


WOW

Laddar för en långhelg i Göteborg och mååånga konserter på Way Out West :)

Hur dum får man vara?

Jag har vetat i flera år att jag måste värma upp ordentligt på grund av min astma.
Ändå har Sara-style-uppvärmning varit att ta det lugnare första kilometern, vilket ofta är svårt när benen är pigga och vill pinna på.

Jag har följaktligen inte kunnat slutföra ett enda tempo eller intervall-pass på konditionens eller styrkans villkor utan på den nivå som astman har tillåtit.

Häromdagen skulle jag köra intervaller en varm och kvav kväll och tog uppvärmning på allvar. Jag började med att gå en lång stund, ja GÅ. Och vilken fröjd, eller plåga, beroende på hur man ser det, men jag kunde pressa på genom hela passet och konditionen satte gränsen.

I förrgår sprang jag tempolopp i ett tempo som jag inte trodde att min kondition var i närheten av!

Detta funkar för mig inför högpulsträning:
2 min i 100 slag/min
2 min i 110 slag/min
2 min i 120 slag/min
2 min i 130 slag/min
2 min i 140 slag/min (börjar springa)
4 min i 150 slag/min
2 min i 160 slag/min
ca 30 m "tripping" (eller vad det kallas, spetsiga knän rakt fram och spark i rumpan) för att komma upp extra i puls och för att få igång tempo i benen.
Det är aldrig för sent att fatta
 

Jul. 27, 2013

Även om jag visst glömt hur man bloggar så håller jag faktiskt igång:)

"Tempo-runda" igår = hög puls men inget tempo att tala om
Och intervaller idag.

Jag har även prövat windsurfing, varit på dam-em och grillat med vänner. Badat med syskonbarnen och sett underbara "Känn ingen sorg"

Utöver detta har det funnits en massa tid att göra ingenting. Ledighet is the shit!


Dunk, dunk

Under gårdagens milpass trodde jag att jag var tillräckligt smart. Jag sprang med keps och vätskebälte. Hela dagen var jag noga med att dricka mycket vatten. Det tänkta morgonpasset genomfördes dock mellan 11 och 12 och eftermiddagen spenderades i solen på en strand.

Då kom huvudvärken.

Det var det. Inte så farligt. Jag har dock nästan aldrig huvudvärk och den ville inte släppa på hela kvällen trots att jag försökte bota den med både salta nötter och några glas vin. Den ljumna sommarkvällen och Håkan Hellström-allsång lindrade dock fint:)

Nostalgi

Underbara Håkan Hellström spelade på Slottsruinen och jag o Ida drog med oss päronen och en stor picknick till Alvaret och njöt av kvällen. Riktigt fint tills ollonborrarna anföll.


bloglovin

Om

Min profilbild

Sara

RSS 2.0