Värme i hjärtat

Vad lycklig man blir när man når ett steg längre med ett litet barn som har svårt att få något på rätt ända. Att få ett kort där det står TISARA (till Sara) och den första kramen någonsin gör att jag alltid vill jobba som lärare och aldrig vill lämna dessa underbara ungar. Ett steg i vår relation och i skrivutvecklingen i ett!


Nu sitter det på kylskåpet som en påminnelse om att omtanke och att aldrig ge sig lönar sig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0