Run Sara Run

Korta versionen: Det var blött. Jag började starkt. Jag fick problem med astman efter 7,5 km. Jag gick en km. Kunde jogga lite igen. Kom i mål på under en timma ändå! (59,40) Nöjd under omständigheterna.


Långa versionen: Lördagen började med en ordentlig frukost (hos Mira), en förmiddagsscones (espresso house), pastasallad till lunch (grillhouse) och sedan fika (fröken ohlson) och framåt kvällen hemlagade köttbullar/biffar/köttfärskaka (hos Assa)...

Med andra ord: hela dagen spenderades på rumpan med mat på bordet och där den enda ansträngningen var promenaderna mellan matställerna :)


Taggade i våra fina tröjor... (men liiite tråkigt att den var orange igen, precis som förförra året)


Humlan förgyllde vår dag :)


Sen begav vi oss in till Heden där starten skulle gå. Utrustade med regnjackor och paraplyn kändes inte vädret så illa. Men när vi var tvungna att lämna in våra väskor ca 40 min innan start så kändes det inte lika bra. Det vara bara att acceptera: man skulle bli blöt.

Vi begav oss till startfållorna och inväntade starten. 2 minuter innan eliten skulle sticka iväg fick vi dock beskedet att polisen inte skulle ge klartecken utan vi skulle bli försenade. Svårt att veta hur mycket man skulle hålla igång men jag hoppade och studsade för att inte bli kall. Efter hela 30 minuter fick första gruppen sticka iväg. Sammanlagt stod jag 1 timma och 10 min i startfållan. Men trots allt så lyckades jag och de flesta runt mig hålla humöret uppe.

Och så var vi iväg. Jag startade i grupp 4 med en beräknad tid på 55-60 min. Men jag siktade högre, under 55 skulle jag bara! Jag stack iväg och benen rullade bra. Veckans förkylning kändes som bortblåst. Sprang i täten av min grupp och kom snart ifatt den tidigare gruppen och susade om en massa folk! Första km gick på 4,50 och nästa på 4,59. Det kändes bra. När den värsta backen på loppet kom så kändes benen fortfarande starka och jag fortsatte susa :) Problemet var att efter backen började jag känna av astman. Det var tyngre att dra in luft och väste lite men det var fortfarande under kontroll.

Tredje km gick på 5,26 och den fjärde på 5,12. Femte på 5,21, sjätte på 5,31 och sjunde på 5,24. Jag låg väldigt bra till att hamna under 55 minuter. Det började kännas i ta emot lite i benen men jag tassade på.

Här någonstans (7,6 km) började lungorna kännas värre och värre men jag var påväg mot en bra tid och fortsatte trycka på och ignorera att lungorna sa ifrån. Bricanylen bet inte. Det började pipa och jag fick inte luft så tillslut hade jag inget val. Jag var tvungen att börja gå! SUUUUURT. Men inget att göra något åt. Så där gick jag i högerkanten av banan och pep. Jag fick många blickar och någon stannade och frågade om jag var ok. Efter ett tag kom "Humlan" förbisurrandes och jag försökte haka på men nix, det gick inte.

Tänkte att tiden skulle bli så dålig att jag funderade på att bryta. Men så fick jag syn på att mitt snittempo fortfarande låg under 6 min/km så då ville jag under en timma! Gick lite till och började sen jogga lite försiktigt. Nu gick det! Knappt 1,5 km kvar till mål. Jag kunde inte pressa på slutet förutom på upploppet (kunde inte låta bli) men lyckades komma in på 59,40!

Fick min medalj, dricka, banan och energibar och kände mig ändå ganska nöjd. Jag gjorde så gott jag kunde och trots att jag gick en km så kom jag runt på en timma.


Efteråt var vi blöta och kalla men vi drog oss ändå in till en halvtom restaurang och drack en drink innan vi begav oss hemåt.

Humlan var nöjd efter sin första genomförda mil någonsin... och då surrandes i en humledräkt :)

Frajda var grym och gjorde sitt bästa millopp hittills!
Och drack oboy!

Assa kämpade tappert mot smärtor och kom runt på 55 minuter!

Och jag var galen :) Sen var det skönt att promenera "hemåt".

...och så lär jag mig aldrig. Chipbandet kan inte sitta mot huden, då äter det sig inåt i din hud!