Pendlar mellan hopp och förtvivlan
Jag vill ju så gärna bevisa för mig själv att jag kan göra precis vad jag bestämmer mig för. Jag vill ju så gärna se om hela årets slit räcker till. Jag vill ju så gärna gå i mål på Stockholms stadion och uppleva hur jag har klarat något som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle komma i närheten av. Jag vill ju!
Håll tummarna för mig. Jag kommer inte att starta om jag känner mig sjuk. Jag vet att det är dumt och min hälsa på lång sikt är inte värd att riskera. Jag har bra koll på min normala vilopuls och den är ett bra tecken på om kroppen jobbar mot en infektion. Jag ska kolla den snart för att se hur jag ligger till. Kanske blir det ingen start i Stockholm marathon för mig.
Men jag vill ju...
Livet från den ljusa sidan?
Halsont, knäkänningar och väderprognos på 9 grader och regn.
Hur ska jag vända det här?
Det är tur att jag har ont i halsen 4 dagar innan och inte på lördag. Jag har inte feber och näsan är mindre snuvig än på länge tack vare att regnet spolat bort pollen.
Knät brukar klara sig bra med ordentlig tejpning.
Hellre 9 grader än 25 och lite regn gör utmaningen ännu häftigare.
Inte alls krystat. Det är bara att bita i, göra det bästa av de förutsättningar som finns just den dagen. Det är det som är utmaningen.
Spinning
5 dagar kvar! Sen ska 42 km avverkas en efter en. Ojojoj... vad har jag givit mig in på?
Stora grejer var det ja... igen!
Jag ska testa att jobba på friskola. Montessori i Nybro. Jag tror på skolan, kollegorna, pedagogiken och cykelavståndet.
Men det hugger i hjärtat när jag tänker på att detta innebär att jag måste lämna barnen och mina fina kollegor på nuvarande skolorna :(
Det blir hur som helst ytterligare en spännande utmaning.
Hösten:
Nytt hus
Nytt jobb
Nytt efternamn
Förändring är bra? Ja, det kommer att bli toppen. Det kan ju jag påverka till en stor del. Hösten, here I come. MEN innan dess väntar en härlig och händelserik sommar.
Brudklänningen
I morgon ska det äntligen bli av att få prova en prototyp av min brudklänning uppsydd i lakantyg. Jag är så nyfiken att jag håller på att spricka. I takt med sommarens intåg så känns bröllopet mer och mer verkligt. Så spännande.
Grattis mamma
Helgens andra grillning och veckans fjärde blev hemma hos mamma o pappa idag. (snart har vi egen grill och uteplats!) underbart gott och gott om sommarkänsla:)
Presenten till mamma blev fotvård tillsammans med mig veckan efter marathonet. Mina fossingar har inte direkt blivit sommarfina av att nötas i mil efter mil i svettiga löpardojor. De förtjänar att skämmas bort!
Ett av mina underbara syskonbarn diggar till keyboardens slinga.
Marathon-nerräkning
Jag skrev tidigare att knäna kändes ok. Men ok är inte tillräckligt för att hålla 42 km. Jag känner av det högra lite, lite i vardagen. Så veckans första pass får bli spinning så får jag se om jag vågar jogga lite lätt på torsdag.
När jag vaknar i morgon så kan jag säga: jag ska springa ett maraton den här veckan. Sjukt. Men jag ser fram emot helgen!
Stora grejer var det!
Framsida
Baksida, sista gången vi tittade på huset stod fruktträden i full blom och skogen bakom huset är helt underbar full med vitsippor och blåbär :) Lite till vänster ligger en enorm gräsplan och en pulkakulle
Här är hallen som man kommer in i (Ytterdörren syns bakom trappan)
Badrummet nere (2010)
Badrummet uppe, inte lika nytt men i gott skick. Och med badkar med utsikt över himmeln.
Vårt sovrum... snart så :)
Köket
Sovrum nere
Sovrum uppe
Vardagsrum
Lite mer fakta:
Huset ligger i Fredrikslund, den delen av Nybban som ligger närmast Kalmar.
Boarea: 154 kvm
Byggår: 1975
Rum: 5
Marcus pappa har varit med och byggt huset så det känns väldigt tryggt :)
YEY!
Jag har det bra :)
Efter god middag och Ben and Jerrys glass på Larmtorget så är vi nu på Saxnäs och njuter av solnedgången.
Helg!
Äntligen helg och det är sommar :) Det är kul att vara sommarfin för första gången.
Nu är vi på väg till Kalmar för att fira. Det är stora grejer på G :)
I morgon blir det mors-dagsfirande på Öland och vi kanske tar en sväng över idag också! Livet leker :)
Sommarkväll
Denna härliga kväll ville jag inte sitta inne i en lägenhet och känner inte för att göra nytta så jag tog cykeln till mamma och pappa. Där vankades det altan och grillad korv :)
9 dagar kvar...
Och i morgon blir det helkroppsmassage!!!
Efter helgen startar laddningen på riktigt. Jag är helt och hållet nybörjare men jag tar in andras erfarenheter och blandar med hur jag själv tror blir bra så kommer jag vara i mitt livs form om 9 dagar!
Mina grundtankar:
Inte mer kalorier än vanligt men mycket större del kolhydrater.
Springa två kortare löppass, ett intervall och ett lugnare på torsdagen.
Löpning är roligt på alla nivåer: Idag var det friidrottsdag på skolan och jag sprang med i 1000 meters-loppet och peppade alla som jag kunde. Var skitkul. Sprang nog upploppet 4 gånger för att få barnen att kämpa hela vägen in i mål. Roligt! Uppskattat? haha
Formbesked?
Dagens långpass gav mig inte det kvittot jag ville ha. Målet 25 km blev övermäktigt och det blev 23 km löpning och 2 km promenad på slutet. Jag skulle ta mig från Alsterbro till Kristvallabrunn där baby väntade med vatten, banan och BIL. Det kallar jag service! Det var annorlunda och kul att transportspringa så det gör jag nog om. En nackdel med att springa på skogsvägar (alltså 70 eller 80-vägar) var att jag inte vågade ha hörlurar i för att jag ville vara med på trafiken helt och hållet. Så, ja! Det blev långtråkigt.
Jag brukar inte springa på bara asfalt och idag värkte båda knäna liiiite. Men med ett maraton runt hörnet så vågade jag inte pressa på. Så jag gick.
Värmen var väldigt jobbig så jag kom fram till att keps blir ett måste om solen gassar 2 juni.
Vaderna kändes inte heller bra. Och luften var tung att andas.
Men hur som - jag kan springa över 2 mil och får det bli pannben den andra halvan?
Det var nära att jag inte kom iväg till Linnealunken vid 18.30 men lite sen var jag på plats och det var mycket trevligt och 5 km promenerande i snabbt tempo var honung för benen. Kvällen var som gjuten för loppet och det är härligt att se så mycket folk i blandad ålder och form samlas för att röra på sig.
Cykelhjälmen...
Jag cyklade även till Kvantum i min fina hjälm idag. Fy, vad jobbigt jag tycker att det är. Det trodde jag inte.
Tolvåringen i mig ropade för full hals: TA AV HJÄLMEN! Du ser ut som en tönt!
Man är så medveten om sin huvudbonad att det inte är klokt, och får för sig att alla glor.
Jag började som vanligt förhandla med mig själv; kanske om att jag kunde ha den på skolutflykter och träningspass i skogen med cykel.
Men, Nej, nu ska jag ge den en ärlig chans. Jag har inte vant mig än. Och tänk om jag blir påkörd av en rattfyllerist och får en hjärnskada bara för att jag ville vara lite cool.
Kanske slipper jag att vara i en olycka men kanske kan jag inspirera någon annan att cykla omkring och känna sig dum och smart på samma gång. Tänk att kunna rädda någons liv.... Så får jag tänka nästa gång jag tvekar!
Det är häftigt att våga cykla med hjälm! Nu ska jag bara jobba på att känna mig häftig med hjälm också.
(tacksam för hejarop)
Väntar
Det blev inte en enda km löpning denna veckan. Halsontet har tack och lov släppt men jag är fortfarande lite snuffsig så jag vilar någon dag till.
Planen är nu långpass (25 km) på tisdag efter jobbet men innan Linnealunken (5 km). Detta var enda sättet att få ihop löftet om att springa från jobbet med friskhet från förkylning och att långloppet inte får vara för tätt inpå maran. Så då kan jag lunka Linnealunken och njuta av kvällen:)
Fler presenter
Här är fler fina presenter som jag fick i torsdags när det vankades födelsedagsmiddag här hemma. Jag tycker fortfarande att det känns vuxet att kunna bjuda över 10 pers på mat och kunna sitta ordentligt och ha likadana 'kuvert' framför sig! Superkul!
De fina ljuslyktorna från Nybro glasbruk fick jag från Marcus föräldrar och den hemmagjorda müslin från storasyster. Den är snart slut så jag får nog snart be om ett mer ingående recept. Supergott!
Premiär
Idag har jag cyklat med hjälmen för första gången. Jag kände mig lite präktig och nördig samt tittade mig lite omkring för att undersöka vem som kunde tänkas se mig.
Men mest kände jag mig stolt för att jag inte låter de känslorna styra mina beslut.
Grill
Lördagskvällen innehöll supergod mat och något glas vin hos svärföräldrarna. Kvällen avrundades med första 10 min plus straffläggningen på Champions league-finalen. Däremellan sov jag.
Nr 4
Nr 3
Nr 2
Och en skjorta också :)
Hela outfits! Så roligt med nya kläder!
Shoppingrunda
Idag har jag storshoppat på HM. Helt sjukt billigt. Förlåt era stackare i Bangladesh...
Blev iaf
3 par skor
4 byxor/leggings
2 linnen
1 hatt
1 kavaj
Hårspray
För under 1500 födelsedagskronor. Hatten gör en gulligt prickig i solen. Övriga bilder kommer.
Blev favvo- lunchen på Cayenne. Kycklingsallad med bakad potatis o bröd.
2 veckor kvar
Halsontet börjar ge med sig på allvar och energin kommer tillbaka. Att springa i morgon som jag önskade kan gå, men jag gör inget dumt. Nu har jag inte sprungit på en vecka och varje gång jag har varit tvungen att ha ett längre uppehåll börjar jag tvivla på att jag kan springa alls. Så jag vill verkligen få in ett långpass för att få upp självförtroendet!
Jag har lovat eleverna på skolan att springa hem från skolan någon dag och det borde bli i början av veckan. Oturligt så är vägen avstängd och jag måste springa på farliga småvägar/omvägar vilket leder till att hemvägen är drygt 30 km istället för 25. Jag får se hur jag löser detta. 30 känns lite väl bra såhär nära inpå marathonet.
Jag börjar bli nervös och tankarna snurrar om hur jag ska ladda och hur själva loppet kommer att kännas.
Men 14 dagar går fort, snart är jag där!
Här någonstans började resan:
Innan mitt första Midnattslopp (10 km) 2009.
Målet var att fr.o.m. midsommar fram till loppet i augusti springa minst 10 km/vecka.
Sluttiden blev fina 58.37 :) - som fortfarande är mitt rekord på Midnattsloppet efter superdåligt lopp 2010 och astmaproblem 2011.
Snart middag
Det puttrar och ångar! Snart är kvällens goda middag klar! Färsk lax med sparris och hemmagjord guacomole. Can't wait!
Cykelhjälm
Jag ska börja cykla med hjälm! Önskade mig en av min syster och idag kom det värdefulla paketet :)
Anledningar:
Jag kan vara lite disträ ibland
Det finns många idioter i trafiken
Jag har mycket i skallen att vara rädd om:)
Vem är sötast i hjälmen :) där ligger jag i lä... Haha
Förkyld
Nu vill jag bli frisk snart så att jag kan ladda inför nästa utmaning. Senast söndag vill jag kunna springa. Så! Nu vet den/det som bestämmer vad jag vill och då fixar den/det så att jag blir frisk också... eller hur?
Tid att vila har jag nu när skolveckan redan är slut och 4 dagars ledighet väntar!
Pigg?
Härligt, har man tränat såhär länge ska man ta ut sig när det väl gäller :)
Vadmassage
Vi bokade in helkroppsmassage nästa vecka!
Såhär lite efteråt...
(Bild från kvällen innan - jag sprang i en vit t-shirt med trycket "Jag springer för Friends" och underställströja som jag fick låna av snälla Mira. Jag hade strumporna men de gömde sig under löpartights)
0 - 5 km. Snitthastighet: 5.26 min/km
Solen kikade fram lagom till att vi rörde oss mot starten. Eftersom man måste stå i startfållan så länge innan blev den enda uppvärmningen lite skuttande på stället. Starten gick utan extrem trängsel. Jag gick ut starkt och kände mig stark. Benen flöt på. Jag kände dock av vaderna lite redan här men jag tror att kompressionsstrumporna räddade mig (nästan hela vägen fram).
(De här var redan i mål när jag gick till startfållan. Nytt rekord i år igen - de är grymma. Snart kommer nog någon under timman - bara 23 sekunder kvar att pressa ner)
5-10 km. Snitthastighet 5,41 min/km
Lyckdes snitta precis på målhastigheten. Benen flöt fortfarande på bra. Jag kände att jag hade marginal sammanslaget och trodde på mig själv. Vid 7 km fick jag dock ta min första puff Bricanyl men lungorna samarbetade fint. Solen värmde ordentligt och jag drack vatten på flera stationer.
10-15 km. Snitthastighet 5,41 min/km
Lyckades hålla mig kvar på samma stabila tempo men nu fick jag kämpa för det. Tappade ofta tempo och fick motivera mig själv för att trycka på. Hisingen ville inte ta slut. När jag äntligen såg Göta Älv-bron var det en lättnad och det gick relativt lätt uppför. Nerför gick mantrat i huvudet "låt nerförsbacken göra jobbet, bara lyft på benen" så även i denna nerförsbacke susade jag förbi alla! Jag förstår mig inte på de som bromsar sig nerför när man kan få gratisfart!
15-20 km. Snitthastighet 6,40 min/km
Det är på avenyn som prövningen börjar. Jag bet ihop och försökte peppa mig själv att trycka på men benen ville inte riktigt samma sak som jag. Inte lungorna heller och jag tog mer Bricanyl än vad man borde.
Jag hade en inre dialog som lät ungefär såhär: "Jag orkar inte! Jo, det gör du. Nu har du kämpat såhär länge. Håll ut, det är inte många km kvar. Du KAN! Du har uthålligheten, du har tränat för detta. Du SKA under 2 timmar". Sen fick jag syn på att jag tappat tempo, pressade på upp till 5,30 och sen spelades samma dialog upp i skallen om och om igen :) (Kan man kalla det dialog om man tänk-pratar med sig själv... haha). Tog mina första klunkar energidryck i hopp om nya krafter men fortsatte att grina illa av anstängningen.
I hela 19 km så låg jag i fas. Jag hade iuförsig 3 km (km nr 17-19) med snitttider på strax över 6 min-tempo och skulle ha behövt avsluta de sista 2 på ca 5,40 men med vilja hade det kanske gått. Men nu ville inte lungorna mer. Det är trist att varje gång jag pressar mina gränser så börjar luftvägarna pipa. Så det var bara att välja - gå eller svimma. Jag gick. Och jag grät en skvätt. Jag grät för att jag inte skulle kunna nå min tid. Jag grät för att jag var frustrerad och arg på min astma - jag var ju sååå nära.
(Huvudet åker bakåt när jag inte får luft)
Jag vill tacka den otroligt hjälpsamma medlöperskan som erbjöd sig att pausa sitt eget lopp och sätta sig med mig i gräset. Men jag behövde inte sätta mig och kunde fortsätta gå. Lungorna började lugna ner sig och jag kunde sätta igång och jogga lite lätt - men det gillade inte vaderna som knöt ihop sig till en liten boll. Kramp - hela vaderna imploderade. Så istället för att gå och iaf ta sig framåt så fick jag STANNA och stretcha.
20 - 21,1 km. Snitthastighet: 7,35 min/km
Sådär fortsatte det. Jag joggade en bit tills lungorna eller vaderna sa ifrån och jag fick gå igen. Men de sista ca 300 metrarna lyckades jag jogga (stappla) fram och jag lyckades t.o.m. trycka på en spurt på slutet!
Jag berättar om detta för att det är min varvet-berättelse, inte för att ursäkta att jag inte nådde mitt mål. Vem vet - utan alla om och men hade jag kanske varit först under EN timma på varvet någonsin :) Det finns alltid om och men.
Det här var det bästa min kropp med alla dess för och nackdelar förmådde igår.
Fördelar: Knäna mådde bra. Jag fick inte skav någonstans. Jag var pigg. Vädret kunde inte varit bättre.
Nackdelar: Astma och kramp.
För att få till ett toppenlopp måste alla bitar falla på plats. Men på ett sätt är det skönt att det inte gör det - för nu har jag en tid som jag vet att jag kan slå och har en stark vilja att slå.
Summa summarum
Sluttid: 02,05,32
Snitttid: 5,57
Snittpuls: 170 slag/minut
Nu är det fokus framåt:
Om mindre än tre veckor är det marathon. Innan dess ska jag få mina vader masserade och strecha varje dag. Jag ska dessutom se till att jag får bättre mediciner mot min astma!
Full fart framåt!
Fin medalj till samlingen
haha :)
Inte så konstigt så har tiden efter varvet haft ett matfokus och den goda maten slutade inte att hamna under min näsa bara för att jag kom hem, utan då väntade baby med tvårätters som höll mycket hög klass!
Här är förrätten; en variant av skaldjurscocktail!
Bitter
Däremot åt vi brunch på restaurangen Bitter i Linné. God mat men mycket tog slut och personalen var otrevlig (förmodligen bara överstressade). Så nu har jag fyllt på alla förråd som jag eventuellt tömde igår.
Zöta valpen Zäta brunchade med oss :)
Pinchos
Lördagskvällen avslutades på en mysig tapas-restaurang med mycket god mat. Vi var 21 pers och de flesta hade sprungit vilket var skönt för då behövde jag inte tråka ut några "icke löparfrälsta" med behovet av att prata av sig efter loppet.
Restaurangen hade ett annorlunda upplägg. Man beställde maten och drickan själv via en app och fick ett meddelande i mobilen när det var klart att hämta på bardisken. När man ville betala så tryckte man in det i appen. Kul sätt att använda ny teknik men man saknade servicen lite.
En hel bricka till en person = mycket mat.
Så jag åt upp min och halva Fridas!
Somnade trött och nöjd :)
Bästa återhämtningen
När vi kom hem drog vi på vattnet och badade jacuzzi fullt med bubblor:) Lyx att ha en vän med bubbelkopp!
Nu blir det stan och tapas med rödvin!
Jag känner mig helt okej. Vaderna är ömma men resten av kroppen är bara lite trött. Det blir nog en ganska tidig kväll.
Ok
Efter astma som tvingat mig gå och vader som krampade så jag var tvungen att stretcha så kom jag i mål på 2,05 och 30 någonting.
Helt okej. Klart jag är lite besviken men jag gick ut hårt och kämpade så bra jag kunde. Bet i som en gnu och intalade mig själv att jag kunde! Upp till ca 18 km låg jag i fas. Men sen började problemen.
Jag fick verkligen ut max av min kapacitet efter dagens förutsättningar så jag kan inte vara mer än nöjd med mig själv!
Laddar upp!
Efter lyxfrukost hos Mira så är det snart dags att byta om. Det har slutat regna men blåsten håller i. Jag är nervös men ganska samlad. Nu får det gå som det går. Jag har tränat bra hela våren och jag vet att jag kan springa 21 km.
Jag tror på under 2 timmar och jag ska slita som ett djur för att klara av det!
Wish me luck!
Märket på sockorna
Efter fråga;
Cep heter de och kostade hutlösa 400 kronor.
Utvärdering kommer.
Bildbevis:)
Konverterat till rosa
Nu är förvandlingen komplett. Vi shoppade loss på mässan och allt gick på tema rosa. Jag äger numera löpnings-"cykelbyxor", chockrosa kompressionsstrumpor och chockrosa funktionströja.
Jag är en äkta löparnörd! Nördig men proffsig! Eller, nja, jag ser iaf ut som en nörd.
Och numera rosa and lovin it! Eller, nja, anstränger mig iaf för att älska rosa.
Försäljaren lovade 5-10% snabbare tider i strumporna så jag har höga förväntningar inför morgondagen :) haha
Räddaren i nöden
Efter en kvarts massage är benen som nya!
På väg
Stumma muskler
Idag blir det kort arbetsdag, hem och packa och sedan bär det av till kära Frida, nummerlappsuthämtning och uppladdning på hög nivå!
Beslut
Nu är det mycket att bestämma.
Vilket tempo ska jag gå ut i?
Ska jag ha musik i öronen?
Ska jag ha vätskeband eller satsa på att hälla i mig vatten vid vätskestationerna och få 70% på mig istället?
Bra födelsedag:)
Tack för all uppvaktning idag! Morgonen började fint med nybakade scones som väntade på mig och avslutades med oxfilé på restaurang. Kan man inte få fylla år varje dag:)
Benen tackar
Efter den snabba milen i lördags hann jag inte stretcha så sedan dess har alla musklerna på benen varit hårda och korta. Nu hade jag egentligen inte heller tid men kände att det var nödvändigt. Så morgonens facit blev 3,9 km löpning med stegrande fart och 15 min stretch.
Nu blir det snabba morgonrutiner- allt tar alltid längre tid än vad jag tänkt mig. Och man kan ju fråga sig varför jag står här och knapprar på mobilen när jag redan är sen? NU - dusch!
Nej, jag dansar inte balett på bilden:)
Guld i mund?
Jag hade kunnat springa igår kväll men kände inte för det så jag är uppe nu för att avverka några km. Annars hade det inte blivit någon löpning i veckan. Detta är det bästa sättet att starta dagen. Synd bara att jag börjar så tidigt så att jag måste ställa klockan på 5 om jag ska hinna ut en runda. Men idag gick det bra att dra sig upp och jag tror att jag kommer att hålla mig piggare idag än om jag hade sovit 45 min mer!
Närmar sig
Friskisfolk
Har ätit god grillmat och blåbärspaj med härliga människor i en mysig stuga på Öland. Är härligt att snacka och umgås med folk i alla åldrar. Tack för en härlig kväll:)
Temporekord, veckorekord och distansrekord
Vilken vecka! Idag tog jag det tredje rekordet för veckan. Snabbaste milen hittills: 54,07! Det är över två minuter snabbare än tidigare (ganska gamla) rekordet. Dessutom var medelpulsen lägre än den gången.
Jag är i mitt livs löpform! Jag är så taggad inför loppen :)
Nu spräcker vi veckorekordet
Ska ge mig ut på en milrunda och därmed samla på mig en veckomängd på 55 km! Blir kanske en runda i morgon också bara för att ha en superdupertoppen vecka som ger mig självförtroende inför varvet. Idag ska jag prova mig på lite tempo och se vad jag går för. Håller tummarna för att lungorna samarbetar!
Eftermiddag med lillasyster
Det är roligt hur 5 km kan kännas som en uppvärmning eller ett helt träningspass :)
Nu börjar benen kännas som sig sjäva igen
Så i morgon blir det träning!
Målsättning
Nu sprang jag en halvmara på 2,09 och fortsatte sedan 9 km! Det ger mig självförtroende att sätta målet på Göteborgsvarvet till under 2 timmar. Då måste jag hålla mig strax över 5,40/km i tempo och det kommer att bli tufft. Men visst kan det gå!
Kräfta
Bättre än sololja - salt svett!
Är tre gånger värre live...
Annars så mår jag bra men är helt slut. En liten cykeltur (för att hämta kebab) var faktiskt skön för benen. Annars är det inte så mycket som är skönt för benen.
Själva rundan bjöd på fins vyer och mycket snack. Fram till 25 flöt det på bra och sen var det en kamp. Då var det bra att ha en kompis som peppade. Sista kilometern var den längsta i mitt liv. Inte så välplanerat att hamna i världens längsta uppförsbacke när man sprungit 29 km. Men kanske var det en bra förberedelse för broarna och bra träning för pannbenet.
Återhämtning på hög nivå
Yes
Vi klarade det! 3 mil på 3 timmar och 7 minuter! Så nöjd! Och så slut. Det gör ont i hela kroppen men det är det värt.
Öland
återkommer i eftermiddag om jag kan :)
