Bitter?

Jag förstår syftet med lagen om anställningsskydd men så länge man är ung så kan man inte annat än tycka att det blir så fel. Det spelar ingen roll hur bra man arbetar, man står ändå längst ut på piratplankan och blir först att ryka. Längst in står de som inte vill ta till sig nyheter och gör minsta lilla i väntan på pensionen. (Inte på min arbetsplats dock men jag har träffat på dem)

Kommunen ska varsla 23 pedagoger, och med mina fjuttiga månader som tillsvidareanställd så har jag inte en suck. Men visst, nu blir jag kvar till sommaren och sen löser det sig nog ganska snabbt för skära ner på lärarkåren med dagens belastning kommer att leda till att det snart kommer ett stort gäng sjukskrivningsvick för mig att vara tacksam för.

LAS gör dessutom så att man blir fånge i tryggheten. När du väl jobbat på ett ställe i 10 år, vågar du då prova på något nytt och hamna längst ut på piratplankan där när dåliga tider kommer?

När jag har jobbat 15 år på ett ställe och står med barn och hus så kommer jag att vara oerhört tacksam att jag inte bara kan avskedas hur som helst.

Men nu känns det bittert.
(jag får varselbesked i nästa vecka)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0