Runners high
Idag upplevde jag livets andra "Runners high". Den första kom under mitt första Göteborgsvarv (2010). Efter 2 mil uppfylldes jag av en upplyftande känsla av att det var otroligt att jag hade sprungit 2 MIL! Jag sprang och skrattade och grät av glädje. Sedan blev det tungt i några hundra meter men när jag närmade mig upploppet och kryssade mellan folk med energi i benen så var jag lika upplyftande lycklig. Jag som max hade sprungit 10,6 km innan klarade mitt mål!
Och idag kom det igen. På ett vanligt träningspass.
Det kom över mig att jag var på en runda som jag kände var ett "vanligt träningspass", inget extra, bara skönt. Och det skulle kunnat ta mig halvvägs till Kalmar! Benen flöt på och pulsen var låg. Winnerbäck sjöng för bara mig och solen stack fram mellan molnen, luften var kall och klar. Och jag kände mig oövervinnerlig och oändligt lycklig. Euforisk!!!
Loppets hastighet var dessutom stegrande, varje femma var snabbare än den tidigare!!!
Eftermiddagen rundades av med en utbildning för Friskis-receptionisterna som jag varit med och anordnat som blev super.
Det går bra nu, kompis det går bra nu!
(Parentes.....)
En så här hög tofs på lördagskvällen kan leda till en sådan här morgonfrilla.....
Och idag kom det igen. På ett vanligt träningspass.
Det kom över mig att jag var på en runda som jag kände var ett "vanligt träningspass", inget extra, bara skönt. Och det skulle kunnat ta mig halvvägs till Kalmar! Benen flöt på och pulsen var låg. Winnerbäck sjöng för bara mig och solen stack fram mellan molnen, luften var kall och klar. Och jag kände mig oövervinnerlig och oändligt lycklig. Euforisk!!!
Loppets hastighet var dessutom stegrande, varje femma var snabbare än den tidigare!!!
Eftermiddagen rundades av med en utbildning för Friskis-receptionisterna som jag varit med och anordnat som blev super.
Det går bra nu, kompis det går bra nu!
(Parentes.....)
En så här hög tofs på lördagskvällen kan leda till en sådan här morgonfrilla.....
Kommentarer
Trackback
