Varför?
Dagens pass var underbart. Nej det var det förresten inte. Vädret var underbart men efter 1,5 km fick jag pausa för att lungorna började pipa. Efter en liten paus och bricanyl så gick det att fortsätta. Efter 6 km sa knät ifrån men efter stretch och lite gång så kunde jag fortsätta igen.
Ibland undrar jag vad jag håller på med. Om man har astma, knäproblem och pollenallergi, varför ska man då få för sig att springa drygt 42000 meter mitt i pollensäsongen?
Men den tanken ger mig oftast motivation. Det är jag som bestämmer vad jag gör i mitt liv. Vad man än ger sig på så kommer man att möta svårigheter och då har man två val, ge upp eller hantera svårigheterna. Jag blir nästan provocerad av mina motgångar och känner ett jävlarannamma. Kanske hade jag tröttnat vid det här laget annars?
Och vad är alternativet? Bli tyngre, få sämre kondition, få svagare muskler runt knät? Det skulle ju vara ett bra alternativ...
Du imponerar mig- GE ALDRIG UPP!!! Envisheten kommer man lååångt med!! Och sen vet jag att du har vett att sluta, o lugna ner dig om det skulle behövas!! Drömmar o mål är viktiga!
Själv sprang jag 3,5 km på 21 min idag, vilket JAG är supernöjd med:-) KRAMAR I MASSOR
Jag tycker också att du är imponerande. Du är beslutsam och sliter hårt. Trots att du har lite andra förutsättningar än vad andra har. Jag tror att det är just de förutsättningarna som särskiljer sig från mängden som gör att man ger det där lilla extra. Att man inte slutar. Sträck på ryggen och känn dig stolt över dina prestationer. Precis som du skriver; man gör vad man själv bestämmer sig för.
Kram!
Jag instämmer med föregående talare!
Det är otroligt starkt av dig att kämpa på trots motgångar. Med rätt inställning finns det inga gränser!
Heja dig!!
KRAM
