Run Sara Run

Halsen vill inte ge med sig. Faaaaaan. Just nu svettas jag och det hugger till när jag tar djupa andetag. Men än har jag inte gett upp. Jag kommer ju att åka till Stockholm vilket som och det är inte mycket mer att göra just nu än att ta det lungt, peppra sig full med Strepsils och honungsvatten, gråta en skvätt till och hoppas på det bästa. Mer kan jag inte påverka.

Jag vill ju så gärna bevisa för mig själv att jag kan göra precis vad jag bestämmer mig för. Jag vill ju så gärna se om hela årets slit räcker till. Jag vill ju så gärna gå i mål på Stockholms stadion och uppleva hur jag har klarat något som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle komma i närheten av. Jag vill ju!

Håll tummarna för mig. Jag kommer inte att starta om jag känner mig sjuk. Jag vet att det är dumt och min hälsa på lång sikt är inte värd att riskera. Jag har bra koll på min normala vilopuls och den är ett bra tecken på om kroppen jobbar mot en infektion. Jag ska kolla den snart för att se hur jag ligger till. Kanske blir det ingen start i Stockholm marathon för mig.

Men jag vill ju...