Och där kom den
Träningsvärk efter 4 km joggning gör det svårt att tänka sig att den här kroppen sprang tio gånger så långt för bara ett halvår sedan.
I morgon blir det träning igen! Nu är det bara att köra.
Formbesked
På årets sista dag tog jag en morgonrunda. 4 km i 6.45-tempo. Insprängt i passet; 3 promenader.
Konditionen: flåsade som en ko efter vårsläppet trots att tempot var lågt.
Knät: höger problemknä tjurade bara lite i början men vänster (Marathon-knät) ville inte springa alls bitvis.
Astman: efter en förkylning innan jul har jag haft besvär varje dag. Så luftvägarna gillade inte att jag sprang
Så: nu har jag något att utgå ifrån. Det kan bara bli bättre! Läkarbesök, alternativ träning och styrketräning är redskap på vägen.
Dålig förlorare
Blir sur på riktigt att förlora i quizkampen mot min kära man. Då kan jag ju inte gå med på att förlora Göteborgsvarvet mot mina kära systrar. Och vem bestämmer det? Jo, just det, det är nog jag... Jag ska nog ut och springa i morgon:)
Oj vad det känns nytt och tagande att tävla!
Oj vad det känns nytt och tagande att tävla!
Pigghet
Den precis lagom störande träningsvärken gjorde att jag kände mig på gång och friskispass kändes lockande. Bilen var upptagen så jag fick sätta på rumpan på cykelsadeln och fick 9 km transport-motion på köpet. Efter medel/styrka på Friskis njuter jag nu i soffan. Pigg! och jag känner på mig att jag kommer vara vaken något längre än 9 ikväll. Iuförsig inte bara för att jag är pigg, det kanske är lite ohyfsat mot en gäst att sova.
Note to self: när du är trött och seg- skyll inte på det för att inte träna.
Note to self: när du är trött och seg- skyll inte på det för att inte träna.
Träna och bli pigg (detta har jag vetat i uppskattningsvis 15 år men tydligen inte fattat det på riktigt).
Det är ju faktiskt skönt
8 km och hemmastyrka. Jag gillar ju att träna när jag väl tränar men har så otroligt svårt att komma iväg.
Men i går fick jag en ordentlig spark i baken. Min syster som aldrig sprungit regelbundet innan anmälan till Varvet sprang milen på 58 min!
Det gäller att hänga på innan man hamnar bakom. No way. Löpning är min sak. Jag ska vinna Gbg-varvet. För första gången tävlar jag mot någon annan än mig själv på ett lopp.
Om inte lite hälsosam(?) syskonrivalitet och ett helt plan med tjejer kommer ge mig löpmotivation i år så vet jag inte vad som skulle göra det.
(Och så vill jag såklart må bra också, typ viktigast av allt)
Såhär vacker blev jag ikväll!
Hårt mot hårt
Jag måste nog sluta vänta på lust och träningsglädje och tvinga mig själv att röra på mig. Då kanske den kommer sen. Plan och morot ska vara klar till helgen.
Nu blir det iaf promenad.
Nu blir det iaf promenad.
Så här tacklas du med en förkylning och shopping
Blev förkyld förra helgen i Götet. Vilade super-bra i början av veckan. Bodde i soffan efter jobbet och surplade honungsvatten.
Blev sämre.
Hade inte tid att vila mer. Jobbade, var på möten, satt i receptionen på Friskis, cyklade stan runt och var på teater med systersonen.
Blev frisk.
Tolkning? Förkylningen bestämmer själv.
Idag blev det första styrkepasset i vårt (läs Marcus) hemmagym i garaget (bilder kommer).
I morgon blir nog träningen att få alla nya roliga IKEA- grejer från idag på plats. Eller Kanske en liten löprunda. Jag har faktiskt nästan längtat.
Jag har så svårt att komma igång med träningen på allvar. Jag gillar det inte. Och jag gillar inte att alla mina kläder verkar ha krympt en storlek. Tur att de innan maran hade hunnit bli en storlek för stora. Annars hade jag fått shoppa kläder på allvar nu. Och IKEA är roligare än H&M med nytt hus vill jag lova.
Gott vin
Det här vinet blev jag bjuden på och onykter av i Halmstad i somras. Sparade det i mobilen i en nyskapad mapp som jag kallade goda viner. I veckan inhandlade jag vinet och förstår nu vad jag menade. Mycket smakrikt med en rund och mjuk eftersmak.
Rekommenderas!
Idag blev det även svett i form av dammsugning (suger inte bara damm utan även glädjen ur en), promenad, 5 km joggning, gräsklippning och räfsning
Rekommenderas!
Idag blev det även svett i form av dammsugning (suger inte bara damm utan även glädjen ur en), promenad, 5 km joggning, gräsklippning och räfsning
Tre dagar i rad
Det var länge sen!
Lördag: core
Söndag: 6,7 km med syster
Måndag: Snabbpass på gymmet med knästyrka, crosstrainer och powerwalk med 15 % lutning på bandet.
Lördag: core
Söndag: 6,7 km med syster
Måndag: Snabbpass på gymmet med knästyrka, crosstrainer och powerwalk med 15 % lutning på bandet.
Veckans första
Idag är det dags för träning/möte/fest för receptionsgänget på Friskis. Veckans första pass blir core följt av cider i basun och exotisk planka. Ska bli skönt att få svettas och bygga grunden som allt bygger utifrån, och sen få umgås med härliga människor med olika bakgrund och ålder vilket alltid leder till intressanta samtal.
(Ja, jag har nyligen köpt en iPad och upptäckt Photo Booth. Det är oförskämt roligt. Att sen vända bilderna rätt verkar vara mer än vad jag klarar av)
5 lugna
5 lugna är inte 5 lätta längre. Men med bästa Frida i luren största delen av rundan så var det ändå gött.
Nu så
Jag har nu bokat in mig på tjejplanet till tjejmilen. Ett alldeles strålande upplägg! I en tid då jag behöver inspiration och motivation för att komma igång igen dyker detta upp. I september går ett helt plan med fnissiga tjejer till Stockholm. Där umgås vi, bor på fyrstjärnigt hotell och på lördagen springer alla Tjejmilen efter egen förmåga och med egna mål. På lördagskvällen blir rödvinet gott och på söndagen går flyget hem igen med ett gäng nöjda tjejer.
Och det bästa av allt - på vägen dit ska vi få föreläsningar och gemensamma träningstillfällen. Min storasyster ska med (från Göteborgsvarv-chock till att dra med mig på lopp, inte dåligt). Och några som jag vet vilka de är men inte känner men kommer att lära känna på vägen.
Vilken affärsidé. Ska bli superkul! Dyrt men förmodligen värt det. Priset ligger på drygt 3500 kr.
Och det bästa av allt - på vägen dit ska vi få föreläsningar och gemensamma träningstillfällen. Min storasyster ska med (från Göteborgsvarv-chock till att dra med mig på lopp, inte dåligt). Och några som jag vet vilka de är men inte känner men kommer att lära känna på vägen.
Vilken affärsidé. Ska bli superkul! Dyrt men förmodligen värt det. Priset ligger på drygt 3500 kr.
Intresserad: läs mer på wellivate.se
Träningsvärken
Igång?
Jag är förvånad att ni inte har gett upp om den här bloggen. Jag har själv nästan glömt bloggen men ändå tittar ett gäng in varje dag. Roligt. Kanske kan gamla texter också vara en smula intressanta? Eller är det folk som hamnar fel. Hur som...
Liket lever. Efter att inte ha sprungit en mil sedan Stockholm Marathon 2 juni. Men idag så.
Och det gick på normal tid- en timma. Men det var sjukt mycket jobbigare och pulsen låg ett bra hopp över det normala. Men det är väl bara att inse att 4 månader av mer eller mindre slackerstil ala sova i soffan kunde lett till ett mycket värre.
Min räddning har nog varit ökad vardagsmotion. Underbara cykelturer till och från jobbet. Ett byte från en timma i bil varje dag till 20 min på cykel har piggat upp mig (förutom sofflurarna då). Ännu har jag bilpendlandet färskt i minnet och har inte ens svurit åt regn och motvind ännu. Det är förmodligen en tidsfråga...
Nähä, nu är jag väl igång då? I wish... men rundan idag var full njutbar självplågeri så jag SKA komma igång igen till minst 3 dagars träning.
Liket lever. Efter att inte ha sprungit en mil sedan Stockholm Marathon 2 juni. Men idag så.
Och det gick på normal tid- en timma. Men det var sjukt mycket jobbigare och pulsen låg ett bra hopp över det normala. Men det är väl bara att inse att 4 månader av mer eller mindre slackerstil ala sova i soffan kunde lett till ett mycket värre.
Min räddning har nog varit ökad vardagsmotion. Underbara cykelturer till och från jobbet. Ett byte från en timma i bil varje dag till 20 min på cykel har piggat upp mig (förutom sofflurarna då). Ännu har jag bilpendlandet färskt i minnet och har inte ens svurit åt regn och motvind ännu. Det är förmodligen en tidsfråga...
Nähä, nu är jag väl igång då? I wish... men rundan idag var full njutbar självplågeri så jag SKA komma igång igen till minst 3 dagars träning.
Men i morgon njuter jag av träningsvärken!
Grymma flickor
Idag anmälde jag lillasyster och storasyster till Göteborgsvarvet. Den ena ganska frivilligt och den andra i chock. Det ska bli kul att åka upp och springa tillsammans med mina kära systrar.
Inte helt dött ändå?
I förrgår sprang jag 6 km. Jag var livrädd att jag hade tappat allt men snittade på 5,37-tempo vilket är bra Sara-tempo. Inte för att det var lätt men kroppen minns att den kan springa.
Och idag skickades en anmälan till Göteborgsvarvet 2013 iväg. 18 maj - here I come. Och då ska jag under två timmar. Men först väntar en höst med varierad "vad jag känner-för"-träning.
Men tre gånger i veckan ska det bli.
Kombinerat med vardagsmotionen att cykla 3 km till jobbet varje dag och promenader så kommer jag nog att må bra.
Just det - älskar att bo i hus!
Och idag skickades en anmälan till Göteborgsvarvet 2013 iväg. 18 maj - here I come. Och då ska jag under två timmar. Men först väntar en höst med varierad "vad jag känner-för"-träning.
Men tre gånger i veckan ska det bli.
Kombinerat med vardagsmotionen att cykla 3 km till jobbet varje dag och promenader så kommer jag nog att må bra.
Just det - älskar att bo i hus!
Läser min story
Det börjar sjunka in. Jag sprang ett Marathon för drygt 2 månader sedan. Läser gamla blogginlägg och njuter. Drömmer mig tillbaka. Fy fan vad grymt.
Att utmana sig själv
I lördags natt när vi kom hem från Öland (vid halv 1) så fick jag ett ryck och utmanade Marcus att promenera runt Nybro tills solen gick upp. Och vi gick tills det ljusnade men solen orkade vi inte riktigt vänta på. 02.15 var i vi hemma igen. (Måste säga att det är lite skrämmande att Nybro är HELT dött en midsommardagsnatt.)
Under den här promenaden bestämde jag även att jag ska träna varje dag fram till bröllopet. Då vill jag ju vara i mitt livs form! Även om det inte hinner hända så mycket synligt på 3 veckor så är det känslan jag vill åt. Känslan av att vara i bättre form än tidigare och känna sig stark och "nytonad" (som i engelskans toned).
Så varje dag ska jag svettas i minst 30 minuter.
Det har börjat bra:
Söndag: 5 km löpning
Måndag: 30 min gym (bl.a. 2,5 km löpning) + medelpass
Tisdag: Transportlöpning stegrande fart till Hökahult 7,7 km, de sista 2,5 km i 5,10 min/km-fart
Onsdag: Provade gratisappen NTC (Nike training club) och körde ett 30-min-pass. Tummen upp! Enkelt och snabbt.
Jag har ju lov så tid finns, det är bara att köra.
Ett citat som fastnat och faktiskt påverkat mitt liv på så sätt att jag lyft rumpan från soffan lite oftare är:
"Life begins at the end of your comfort zone"
I stort sätt alla roliga minnen jag har har krävt en ansträngning. Allt jag är stolt över har krävt ett kliv ut i osäkerheten.
Under den här promenaden bestämde jag även att jag ska träna varje dag fram till bröllopet. Då vill jag ju vara i mitt livs form! Även om det inte hinner hända så mycket synligt på 3 veckor så är det känslan jag vill åt. Känslan av att vara i bättre form än tidigare och känna sig stark och "nytonad" (som i engelskans toned).
Så varje dag ska jag svettas i minst 30 minuter.
Det har börjat bra:
Söndag: 5 km löpning
Måndag: 30 min gym (bl.a. 2,5 km löpning) + medelpass
Tisdag: Transportlöpning stegrande fart till Hökahult 7,7 km, de sista 2,5 km i 5,10 min/km-fart
Onsdag: Provade gratisappen NTC (Nike training club) och körde ett 30-min-pass. Tummen upp! Enkelt och snabbt.
Jag har ju lov så tid finns, det är bara att köra.
Ett citat som fastnat och faktiskt påverkat mitt liv på så sätt att jag lyft rumpan från soffan lite oftare är:
"Life begins at the end of your comfort zone"
I stort sätt alla roliga minnen jag har har krävt en ansträngning. Allt jag är stolt över har krävt ett kliv ut i osäkerheten.
Tre veckors vila
Men idag sprang jag igen! Jag gav mig ut som bambi på hal is och det kändes som att jag snarare inte sprungit på 3 år men sen tittade jag ner på mina gula fina "finisher" t-shirt och insåg att om jag kunde springa 42 km för 21 dagar sedan så kan jag nog springa 5 idag.
Och till min förvåning träffade jag på en "kompis" i likadan tröja :) Alltså... en tröjkompis, annars har jag ingen aning om vem denne man var. Men ändå, kul i lilla Nybban.
5 km i lungt tempo blev dagens marathon. Det gick inte lätt och knät ömmade lite, men vad gör väl det. Det var härligt att komma igång igen och nu ska det bli desto mer tränande på mina numera lediga dagar!
Och till min förvåning träffade jag på en "kompis" i likadan tröja :) Alltså... en tröjkompis, annars har jag ingen aning om vem denne man var. Men ändå, kul i lilla Nybban.
5 km i lungt tempo blev dagens marathon. Det gick inte lätt och knät ömmade lite, men vad gör väl det. Det var härligt att komma igång igen och nu ska det bli desto mer tränande på mina numera lediga dagar!
Stockholm marathon 2012
Förutsättningarna var inte de bästa. Efter att ha haft halsont i veckan så tvekade jag på min dagsform. Var det ens säkert för min hälsa att starta. Jag bestämde mig för att prova en mil. Om det kändes bra då så skulle jag köra på.
Vädret kunde knappt varit sämre (kanske hade 30 grader och sol varit sämre?). Mitt livs enda marathon prickades in på Stockholms kallaste junidag sedan 1928. Dagens maxtemperatur var 6 grader och med kyleffekt från vinden kändes det som 0 grader. Och på det var man blöt in på trosorna.
Men ska det vara en utmaning så ska det jäkla mig vara en utmaning!
Vi hade som tur var lyckats få tag på varsin sopsäck - tack Janne. Den räddade oss från att vara iskalla redan innan start och jag behöll den på i ca 38 km vilket gjorde att mina lår och bål inte blev istappar direkt.
Vi gick upp lite sent på morgonen och fick panikskjutsas in till centralen - tack Janne igen :) Väl på plats höll vi oss nere på stationen så länge vi kunde. Väl ute flöt det på bra att lämna in överdragskläder och stå i toakön alldeles för länge.
Sedan var det bara att hänga på floden av folk och snart gick starten....
0-5 km 6,30 min/km
Jag njöt. Jag hade startat Stockholm marathon. Allt kändes bra. Tills jag kollade på pulsklockan. Pulsen hade rusat upp till 177. På tok för högt för det lugna tempot. Kilometrarna rullade på och känslan var fortsatt bra men pulsen fortsatt på tok för hög. Nu kände jag att det var kört men bestämda mig för att hålla planen och springa en mil och där ta beslutet. Jag hoppades att den höga pulsen berodde på att kroppen kämpade för att hålla värmen och för att jag var nervös.
5-10 km 6,20 min/km
Benen flöt på ännu bättre och pulsen stabiliserades runt normalt. Jag låg några km under 6-min-tempo och benen gick av sig själva. Trots vädret njöt jag av stämningen. Vid vätskestationerna gick jag och drack, det kändes som en bra taktik. Jag kom till den fruktade Västerbron och trodde att det var en annan bro "för den här var ju inte minsta jobbig". När jag kom ner upptäckte jag moster som hejade och eftersom hon skulle stå vid Västerbron så insåg jag att den var avklarad - första gången. Vid 10 km tog jag beslutet att jag skulle köra!!!
10-15 km 6,16 min/km
Mitt i stan. Allt flöt och kändes fortfarande enkelt.
15-20 km 6,37 min/km
Tempot minskade men känslan var fin. Fösta varvet avklarades och att se Stadion och sedan vika av gjorde mig sååå sugen på att komma dit för andra gången och nästan vara klar! Vi sprang ut på Gärdet - nästan ingen publik förutom några söta hästar och motvinden från helvetet. Här kände man att man levde.
20-25 km ca 6,44 min/km
Jag passerade halvmaran med känslan att "Jag är ju oförskämt pigg - jag vill ju inte alls lägga mig i vägrenen och gråta".
25-30 km 7,13 min/km
Här började det kännas. Jag intalade mig själv att loppet skulle "börja" efter 30 men redan här fick jag stanna någon gång och stretcha samt att det tog lite längre tid att börja springa efter vätskestationer. Jag som skrattade när jag såg att det skulle serveras bananer gick och tuggade blöt banan som om jag inte ätit på en vecka. Så gott och energin gick rakt ut i kroppen.
30-35 km 8,00 min/km
Här kom Västerbron för andra gången. Jag hade bestämt att jag fick gå upp. Men upp hade jag nog klarat att springa men ner - kramp i vaderna direkt. Sen turades alla muskler i benen att ge av krampkännning så det blev många stopp och nerförsbackar var helt körda. Vid runt 35 km började även vänster knä värka. Jag har haft problem med höger knä och det var tejpat och mådde ganska bra hela vägen. Vänster knä byggde upp till smärta så att det inte gick att stödja på det, så gick jag några hundra meter, kunde jogga en bit igen och såhär fick det bli fram till mål.
35-40 km 8,00 min/km
Nu var det inget att fundera på - jag skulle i mål. Det gjorde mig inte så mycket att gå, då kändes det så jäkla bra när jag väl kunde springa. Jag åt dextrosol och drack cola vilket gav energi. Frida hejade på mig och lyckades filma världens härligaste film som jag kommer att må bra av i många år framöver. (Finns på facebook)
40-42,2 7,42 min/km
Glädje! Nu var det bara "upploppet" kvar. Var så nöjd med mig själv. När Stadion närmade sig ville jag gråta av lycka (okej, jag grät..haha). Väl inne på stadion vägrade jag gå på löparbanan men vänsterknät ville inte alls samarbeta så jag hoppade fram med högerbenet främst som när man lekte häst som barn... Måste sett helt galet ut men det bjuder jag på.
MÅÅÅÅÅÅÅLL
Under 5 timmar! 4,54,55
Lycka. Och kyla. När man väl stannade så kom kylan på allvar. Fingrarna var helt bortdomnade. Jag hade bara ett mål: överdragskläderna. Att få av sig de blöta kläderna och få på torra. Jag grät igen av lycka, utmattning och för att jag frös röven av mig.
Tog T-banan till Farsta strand (fick backa ner för rampen), på t-banan träffade jag en 67-årig järnlady som sprungit Stockholm marathon 25 gånger som var extremt motiverande att prata en stund med och blev därefter hämtad -tack Janne. Den varma duschen var den bästa någonsin. Att äntligen få tina.
Snittpulsen var bra och enligt min Garmin sprang jag hela 43,06 km och att mitt medeltempo var 6,51 (Officiella: 7,00 min/km)
NÖJD. STOLT. GLAD.
Tack för all pepp - det gör stor skillnad!
Vädret kunde knappt varit sämre (kanske hade 30 grader och sol varit sämre?). Mitt livs enda marathon prickades in på Stockholms kallaste junidag sedan 1928. Dagens maxtemperatur var 6 grader och med kyleffekt från vinden kändes det som 0 grader. Och på det var man blöt in på trosorna.
Men ska det vara en utmaning så ska det jäkla mig vara en utmaning!
Vi hade som tur var lyckats få tag på varsin sopsäck - tack Janne. Den räddade oss från att vara iskalla redan innan start och jag behöll den på i ca 38 km vilket gjorde att mina lår och bål inte blev istappar direkt.
Vi gick upp lite sent på morgonen och fick panikskjutsas in till centralen - tack Janne igen :) Väl på plats höll vi oss nere på stationen så länge vi kunde. Väl ute flöt det på bra att lämna in överdragskläder och stå i toakön alldeles för länge.
Sedan var det bara att hänga på floden av folk och snart gick starten....
0-5 km 6,30 min/km
Jag njöt. Jag hade startat Stockholm marathon. Allt kändes bra. Tills jag kollade på pulsklockan. Pulsen hade rusat upp till 177. På tok för högt för det lugna tempot. Kilometrarna rullade på och känslan var fortsatt bra men pulsen fortsatt på tok för hög. Nu kände jag att det var kört men bestämda mig för att hålla planen och springa en mil och där ta beslutet. Jag hoppades att den höga pulsen berodde på att kroppen kämpade för att hålla värmen och för att jag var nervös.
5-10 km 6,20 min/km
Benen flöt på ännu bättre och pulsen stabiliserades runt normalt. Jag låg några km under 6-min-tempo och benen gick av sig själva. Trots vädret njöt jag av stämningen. Vid vätskestationerna gick jag och drack, det kändes som en bra taktik. Jag kom till den fruktade Västerbron och trodde att det var en annan bro "för den här var ju inte minsta jobbig". När jag kom ner upptäckte jag moster som hejade och eftersom hon skulle stå vid Västerbron så insåg jag att den var avklarad - första gången. Vid 10 km tog jag beslutet att jag skulle köra!!!
10-15 km 6,16 min/km
Mitt i stan. Allt flöt och kändes fortfarande enkelt.
15-20 km 6,37 min/km
Tempot minskade men känslan var fin. Fösta varvet avklarades och att se Stadion och sedan vika av gjorde mig sååå sugen på att komma dit för andra gången och nästan vara klar! Vi sprang ut på Gärdet - nästan ingen publik förutom några söta hästar och motvinden från helvetet. Här kände man att man levde.
20-25 km ca 6,44 min/km
Jag passerade halvmaran med känslan att "Jag är ju oförskämt pigg - jag vill ju inte alls lägga mig i vägrenen och gråta".
25-30 km 7,13 min/km
Här började det kännas. Jag intalade mig själv att loppet skulle "börja" efter 30 men redan här fick jag stanna någon gång och stretcha samt att det tog lite längre tid att börja springa efter vätskestationer. Jag som skrattade när jag såg att det skulle serveras bananer gick och tuggade blöt banan som om jag inte ätit på en vecka. Så gott och energin gick rakt ut i kroppen.
30-35 km 8,00 min/km
Här kom Västerbron för andra gången. Jag hade bestämt att jag fick gå upp. Men upp hade jag nog klarat att springa men ner - kramp i vaderna direkt. Sen turades alla muskler i benen att ge av krampkännning så det blev många stopp och nerförsbackar var helt körda. Vid runt 35 km började även vänster knä värka. Jag har haft problem med höger knä och det var tejpat och mådde ganska bra hela vägen. Vänster knä byggde upp till smärta så att det inte gick att stödja på det, så gick jag några hundra meter, kunde jogga en bit igen och såhär fick det bli fram till mål.
35-40 km 8,00 min/km
Nu var det inget att fundera på - jag skulle i mål. Det gjorde mig inte så mycket att gå, då kändes det så jäkla bra när jag väl kunde springa. Jag åt dextrosol och drack cola vilket gav energi. Frida hejade på mig och lyckades filma världens härligaste film som jag kommer att må bra av i många år framöver. (Finns på facebook)
40-42,2 7,42 min/km
Glädje! Nu var det bara "upploppet" kvar. Var så nöjd med mig själv. När Stadion närmade sig ville jag gråta av lycka (okej, jag grät..haha). Väl inne på stadion vägrade jag gå på löparbanan men vänsterknät ville inte alls samarbeta så jag hoppade fram med högerbenet främst som när man lekte häst som barn... Måste sett helt galet ut men det bjuder jag på.
MÅÅÅÅÅÅÅLL
Under 5 timmar! 4,54,55
Lycka. Och kyla. När man väl stannade så kom kylan på allvar. Fingrarna var helt bortdomnade. Jag hade bara ett mål: överdragskläderna. Att få av sig de blöta kläderna och få på torra. Jag grät igen av lycka, utmattning och för att jag frös röven av mig.
Tog T-banan till Farsta strand (fick backa ner för rampen), på t-banan träffade jag en 67-årig järnlady som sprungit Stockholm marathon 25 gånger som var extremt motiverande att prata en stund med och blev därefter hämtad -tack Janne. Den varma duschen var den bästa någonsin. Att äntligen få tina.
Snittpulsen var bra och enligt min Garmin sprang jag hela 43,06 km och att mitt medeltempo var 6,51 (Officiella: 7,00 min/km)
NÖJD. STOLT. GLAD.
Tack för all pepp - det gör stor skillnad!
